Till alla medlemmar i alla partier

Lugnet har lagt sig, några löv blåser lätt över torget, valstugorna är stängda. Valstugorna där jag hade så många samtal som gjorde att bloggandet tyvärr fick stå åt sidan litegrann, men som ändå kändes som det bästa sättet att föra politisk debatt – direkt mellan fyra ögon. En storm har lagt sig, men strax väntar en ny. En parlamentarisk situation har uppstått, och samtidigt ifrågasätts en stor del av det svenska folkets politiska patos. Riksdagsvalet blev som en Harry Potter-bok där ”han som inte får nämnas vid namn” tycks ha vuxit i styrka och satt den goda makten ur balans. Det förnekade hotet har eskalerat, och SD fick 20 mandat i Riksdagen. Ett försök från de etablerade Riksdagspartierna att sätta dagordningen till en annan än den SD adresserade verkade bara resultera i att SD vann styrka på ett höljt valmanifest.

Trots misstaget att inte bjuda in SD till debatt för att möjligen få svenska folket att rösta annorlunda utifrån att SD är svaga på många politiska områden, så sitter de nu ändå i Riksdagen, och nu gäller det att laga efter läge. Svenska folket har talat, och svenska folket är roten till ett legitimt maktutövande. Det missnöje som svenska folket har uttalat, och så stor betydelse som invandringsfrågan uppenbarligen har för många, måste hörsammas. Svenska folket har bett regeringen att lyfta invandringspolitiken högre upp på dagordningen, och det ska vi göra, för att visa att det finns så många fler bättre sätt att lösa invandringsfrågan än på SD’s främlingsfientliga vis. De rödgröna framstår nu som det bråkiga syskonet i svensk politik som trots konflikter känns närmare alliansen än på länge. SD däremot, är helt främmande, från en annan familj. Jag hoppas att Miljöpartiet kan låta syskongnabbet med alliansen få vila, och tillsammans bilda regering. Det är viktigare än någonsin att stänga ute främlingsfientligheten ur Riksdagen, men det är också viktigt att hörsamma svenska folkets röst att lyfta invandringspolitiken. Men vi gör det på vårt sätt, och vi låter det stanna inom den svenskpolitiska respektfulla partifamiljen.

Thank you for the music

Ett gäng med mindre glada musikanter samlades i dag på SvD’s debattsida för att diskutera samhällets fortsatta riktning, och dirigerade enligt egen melodi igenom höstens valstycken. Artikeln inleds med orden: ”Sverige håller på att slitas sönder. I 30 år har klyftorna vuxit”. Senare förfäktas att alliansen bär ett stort ansvar i detta, och där någonstans faller trovärdigheten som en fura då det bara krävs en klargörelse av det enklare slaget vilka som mestadels haft regeringsmakten under de senaste 30 åren. I samklang tillhör begrepp som ”ökade klyftor” och att ”de rika gynnas mest” några av de rödgrönas favoritverktyg. I gårdagens debatt som sändes i SVT påtalade också Fredrik Reinfeldt att när Sahlin och Persson senast satt i regering tillsammans konstaterades att de rika blivit rikare och de fattiga blivit fler, till följd av deras regeringsmelodi. Så återigen, ett stort tack till skaran av musikanter som stämt i bäcken en gång för alla, kanske oavsiktligt, men ändå.

Fastighetsskatten är fantastisk!

Så klingar de politiska lätena från rödgrönt håll. Eller åtminstone från Vänstern, och Sossarna… jodå, fastighetsskatt är bra, medan Miljöpartiet… nja. - Kanske, vi får se. Fast ja.

Det är ingen gåta varför oppositionen har fått smeknamnet röran. Splittringen är ihärdig och på samma gång skjutsas berörda fastighetsägare runt i ovisshet om vad som kommer hända om de rödgröna får makten. Den reform som alliansen har genomfört, att låta realvärden vara beskattningsfria, och att istället låta utlösta reavinster beskattas eller åtminstone räntebeläggas vid uppskov är det enda logiska i fallet. Annars tvingas Agda, 80 förmodligen ta ett seniorlån på banken för att kunna betala fastighetsskatten när grannen säljer sitt hus, eftersom pensionen inte räcker långt i dessa dagar. Den glada grannen som däremot fick en likvidavräkning som visade vinst på miljontals kronor, han behövde inte skatta en krona, bara han slängde in vinsten i en ny lya. Och så ligger de där, miljarder i uppskjutna vinster som aldrig beskattas, medan Agda får äta knäckebröd till frukost, lunch och middag - om de rödgröna får ta över. Jag tror det står klart, men för förtydligande, låt fastighetsskatten förbli ett minne blott.

Thatcher ler genom Björklund

Klockan ett på eftermiddagen kan tiden för en åttaåring liknas en sen övertidsdrabbad kväll för en vuxen. Dagen har varit en smärre evighet som klänger sig fast och nyps om vart annat. Jag minns just en sådan eftermiddag när jag själv gick i årskurs två. Det var mattelektion, och bredvid mig satt en mycket begåvad pojke som hette Alexander. Till skillnad från oss andra som i kontinuerlig lunk successivt tragglade igenom mattebokens hundratals sidor var Alexander klar för länge sedan. Han var Djurgårdare och ägnade sig därför åt sin nästa begåvning – att rita DIF-märken. Han suckade ideligen och stampade rastlös med foten. Men istället för att ge Alexander en ny mattebok, med svårare tal som möjliggjorde hans talang att klättra ytterligare en nivå, blev han lämnad att förfina sina talanger i DIF-märkeskonst. Det finns en djup orättvisa i att inte tillåta en sådan matematisk fallenhet utvecklas fullt ut om eleven själv önskar det.

Igår föreslog Jan Björklund (fp) att spetsgrupper ska tillåtas i grundskolan, tack och lov. I praktiken innebär det att elever som Alexander skulle få särskild undervisning. Det må vara på bekostnad av DIF-märkena, men jag tycker nog det är värt det. Det är en åtgärd som skulle komma både individen och samhället till gagn. Margaret Thatcher sa det redan för länge sedan:

”Let our children grow tall, and some taller than others if they have it in them to do so”

Billig tripp till himlen av nätdrogerna

Allt oftare rapporterar svenska dagstidningar om ungdomar som råkat illa ut eller rent av mist livet till följd av de så kallade nätdrogerna. Droger som i styrka motsvarar kokain eller än värre finns lättillgängliga på internet att köpa för den som är intresserad. När en drog blivit klassad väntar nätdrogsrävarna bakom hörnet för att ändra någon substans som gör samma drog med en försumbar modifikation skinande ny och högst laglig igen.

Det sägs ofta att politiken ska finnas till för den som behöver den mest, och för det påståendet lägger jag handen på hjärtat och lyfter på hatten. Ungdomar är i vissa fall en sådan grupp, framförallt om inslag av narkotika präglar den enskildes vardag. Därför är det extra viktigt om Moderaterna vinner valet i höst att verka för att lagstiftningen får nya förutsättningar att lägga i en högre växel för att kunna minska tillförseln av nya nätdroger. Att kunna drogklassa hela familjer inom samma substansgrupp är exempel på en viktig åtgärd. Vi kan inte tolerera att fler ungdomar mister livet av drogskurkarnas omoraliska kommers. Tuffare tag med mer allianspolitik!

Var stolt - var moderat!

I går genomförde Moderaterna en av sina bokbordskampanjer i Hallonbergen, kort sagt en valstugekampanj utan valstuga. Hallonbergen är ett av Stockholms historiskt sett starkaste socialdemokratiska fästen. Men att döma av mina samtal med väljare verkar uppfattningen ha förändrats radikalt.

”Jag har alltid röstat på socialdemokraterna, men nu vet jag inte längre…”

Socialdemokraterna har genom åren varit skickliga på att få människor att identifiera sig med känslan av underlägsenhet och med ett resonemang som cirkulerar kring individens dumhet och vanmakt. Vad jag upplevde i Hallonbergen var människor som tröttnat på långa pekfingrar som riktats mot oförmågan att påverka sin egen situation, och de historiska s-väljarna såg ut att nästan bokstavligen vilja vrida sig ur ett grepp av socialdemokratisk nedvärdering. En stolthet över den egna drivkraften föranledde en rakare rygg där människor betonade att de minsann visst var dugliga. Självbilden i exemplet är moderat politik i ett nötskal – alla kan förverkliga sig själva, oftast på bästa sätt utan statens inblandning. Välkommen till den ljusa sidan, välkommen till Moderaterna.

Den Bodströmska skolvisionen

”Vi kan inte vänta tills alla skolor i Stockholm får den hjälp de behöver”

Det här är Thomas Bodströms punch line i socialdemokraternas aktuella radioreklam. Precis innan har han refererat till den goda modellen i Sundbyberg där eleverna fått mer individuell hjälp i skolan under socialdemokratisk styrning. Bekymret uppstår när det visar sig att Sundbybergs skolverksamhet år efter år klassas i höjd med bottenskrapet i Stockholms län. Resultaten är knapphändiga och ligger i regel bland de sista i skolverkets mätningar. 2009 och 2010 beslutade socialdemokraterna i Sundbyberg om nedskärningar i skolan för 40 miljoner. Bra jobbat Bodström.

Socialdemokraterna kan alltså inte vänta tills alla Stockholmsskolor följer exemplet – låg kvalitet, bristande kunskaper och mindre pengar till skolan. Vad är det mer som socialdemokraterna inte kan vänta på? Själv kan jag inte vänta till alliansen får förnyat förtroende i Sverige, och förtroendet att styra i Sundbyberg.