Sex minuter återstår av matchen. Fortfarande spelar HV71 med målställningen till sin favör. Djurgårdsklacken står upp, hissar sina halsdukar och hoppar i takt till sina hejrop. Med sin hängivelse till fansen syns hur spelarna uppbådar sitt yttersta för att inte göra fanorna förgrämda. En sista gnista blixtrar till på isen och Djurgården pressar fram de sista svettpärlorna i pannan. Plötsligt öppnar sig tillfället – Djurgården reducerar till 2-2.
Ibland liknas kommunpolitik vid en hockeymatch. Troligtvis är det från början en drömfylld metafor från en pojke som aldrig tog sig till elitserien, men det ger ändå en bild av hur politik utspelar sig på de olika samhällsarenorna.
I kommunen finns ofta en närhet mellan politiker och kommuninvånare - ungefär som mellan spelare och fans, något som urvattnas i riksdagen. Kommunpolitikern kan höra hejropen om bättre barnomsorg från småbarnsfamiljen i grannhuset, men i riksdagen kan medborgarna sällan ens namnen på sina representanter.
Är det ett problem då? Kanske inte. Men det gör att det finns en poäng för riksdagsledamöterna att hålla sig till partilinjen när beslut väl ska klubbas i plenum. En ledamot som representerar hemlänet bör gå i borgen för partipolitiken som väljarna röstade för, och inte rösta enligt eget tycke. En debatt är självklart central för partiutvecklingen, men väljarna hejar i riksdagsmatchen på partiet och sällan på enskilda ledamöter – ofta vet de inte ens att de spelar. Så vid målchans blir det till att låta svetten rinna för partiet. Släpp sargen och kom in i matchen.
Få skriver lika vackert som du. Vänliga hälsningar från Stockholm!
SvaraRaderaTack så hjärtligt!
SvaraRadera