Den senaste tidens uppmärksamhet kring den katolska kyrkans förehavanden har varit allt annat än smickrande. Jag har träffat Louise som är pensionerad präst i Svenska Kyrkan för en kommentar om varför hon tror att dessa övergrepp begåtts av katolska präster.
Louise tror att celibatlivet är en central förklaring till att prästerna begår övergrepp av olika slag. Trots att vissa pekar på att gärningsmännen innehar en sjuklig sexuell drift som inte kan förknippas med celibatet menar Louise att det inte nödvändigtvis finns ett motsatsförhållande. Hon tror att vissa eventuellt söker ett skydd mot sin egen läggning om den anses avvikande.
- Jag tror att vissa som har en onormal sexuell attraktion i vissa fall söker sig till celibatlivet i rädsla för att tappa kontrollen. Man tror att kyrkans hägn och celibatet ska kunna skydda en från att den sexuella drivkraften tar uttryck i felaktiga former, säger Louise.
- Men när de ändå inte klarar att hålla kraften tillbaka yttrar det sig tyvärr i former likt dem som senast fått utrymme i media. Det finns vissa mänsklighetsfientliga drag i katolicismen. Jag tror till exempel inte att Gud hade gett oss den glädjen som sex innebär om det inte var meningen att vi skulle använda den annat än i fortplantningssyfte. Det vore ungefär som att vi skulle äta enbart för att mätta extrem hunger.
Prästerna i den katolska kyrkan har upprepade gånger valt att hålla varandra om ryggen för att skydda kyrkan. Att skydda kyrkan blir viktigare än att skydda människan – en tillsynes inhuman hållning. Att hela den katolska kyrkan hamnar i skuggan av enskilda individers brottmål är självklart beklagligt, och alla har rätt att följa sin religiösa övertygelse så länge den inte skadar andra. Men ett par reformer som skulle luckra upp en gammal föreställning om dygdighet och tillåta utlopp för mänsklig natur skulle nog inte vara så tokigt ändå. För människans skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar