Klockan slår 8:00. Det finns en retsam kyla i luften och solljuset är ännu blekt av vinterns rester. Trafikljuset vid korsningen på Luthagsesplanaden skiftar från rött till grönt och över övergångsstället väller bilar – Pick-ups framförallt. Pick-ups med dekaler som visar otaliga exempel på småföretag som just nu är på väg till ett arbete som kommer att ställa mat på bordet även nästa månad. Målaren, snickaren, rörmokaren, golvsliparen, elektrikern… Alla är de ambassadörer för entreprenörskapets glans, illustratörer för möjligheten att skapa sin egen försörjning och stora hjältar för Sveriges välfärd. Alliansens införda ROT-avdraget som gynnar efterfrågan av deras tjänster är en välmotiverad premie för deras bidrag.
Sedan kom Miljöpartiet. Tveksamma till ROT-avdrag, men också med beslutsamhet att höja bensinskatten med två kronor. Maria Wetterstrand påstod nyligen att de hade förslag på fler förbättringar än alliansen när det gällde att underlätta för småföretag. Jan Björklund på motsatt sida svarade med hånflin – med all rätt.
Två kronor höjt bensinskatt motsvarar i snabb kalkyl en ökning av enbart transportkostnader för bilberoende småföretag med cirka femton procent. För vilket alternativ erbjuder Maria Wetterstrand till målaren, till golvsliparen..? Utbyggda järnvägsnät i all ära, men att släpa stege, målarfärg eller för all del golvslipen på tåget känns inte riktigt rimligt. Att påstå att Miljöpartiet är småföretagens och jobbens vän är därför inte heller rimligt. De vill betala minskad bilanvändning med arbetstillfällen. Miljöpartiets politik håller helt enkelt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar