I går genomförde Moderaterna en av sina bokbordskampanjer i Hallonbergen, kort sagt en valstugekampanj utan valstuga. Hallonbergen är ett av Stockholms historiskt sett starkaste socialdemokratiska fästen. Men att döma av mina samtal med väljare verkar uppfattningen ha förändrats radikalt.
”Jag har alltid röstat på socialdemokraterna, men nu vet jag inte längre…”
Socialdemokraterna har genom åren varit skickliga på att få människor att identifiera sig med känslan av underlägsenhet och med ett resonemang som cirkulerar kring individens dumhet och vanmakt. Vad jag upplevde i Hallonbergen var människor som tröttnat på långa pekfingrar som riktats mot oförmågan att påverka sin egen situation, och de historiska s-väljarna såg ut att nästan bokstavligen vilja vrida sig ur ett grepp av socialdemokratisk nedvärdering. En stolthet över den egna drivkraften föranledde en rakare rygg där människor betonade att de minsann visst var dugliga. Självbilden i exemplet är moderat politik i ett nötskal – alla kan förverkliga sig själva, oftast på bästa sätt utan statens inblandning. Välkommen till den ljusa sidan, välkommen till Moderaterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar