Thatcher ler genom Björklund

Klockan ett på eftermiddagen kan tiden för en åttaåring liknas en sen övertidsdrabbad kväll för en vuxen. Dagen har varit en smärre evighet som klänger sig fast och nyps om vart annat. Jag minns just en sådan eftermiddag när jag själv gick i årskurs två. Det var mattelektion, och bredvid mig satt en mycket begåvad pojke som hette Alexander. Till skillnad från oss andra som i kontinuerlig lunk successivt tragglade igenom mattebokens hundratals sidor var Alexander klar för länge sedan. Han var Djurgårdare och ägnade sig därför åt sin nästa begåvning – att rita DIF-märken. Han suckade ideligen och stampade rastlös med foten. Men istället för att ge Alexander en ny mattebok, med svårare tal som möjliggjorde hans talang att klättra ytterligare en nivå, blev han lämnad att förfina sina talanger i DIF-märkeskonst. Det finns en djup orättvisa i att inte tillåta en sådan matematisk fallenhet utvecklas fullt ut om eleven själv önskar det.

Igår föreslog Jan Björklund (fp) att spetsgrupper ska tillåtas i grundskolan, tack och lov. I praktiken innebär det att elever som Alexander skulle få särskild undervisning. Det må vara på bekostnad av DIF-märkena, men jag tycker nog det är värt det. Det är en åtgärd som skulle komma både individen och samhället till gagn. Margaret Thatcher sa det redan för länge sedan:

”Let our children grow tall, and some taller than others if they have it in them to do so”