”Närproducerat”. Under 2000-talet har det blivit ett av de mest positivt laddade orden i sällskap med ekologiskt, energisnålt och andra normativt goda miljöuttryck. Från Gustav VI Adolfs ”plikten framförallt” kanske vår nästa statschef anammar ”miljön framförallt”? Sammanfattningsvis – miljön är viktig.
Hur vi ska råda bot på miljöproblemen är ingen lätt uppgift. Ett grundläggande problem är hur miljöförbättrande åtgärder ska finansieras. Senast illustrerades detta tydligt nere i Köpenhamn. Sammanfattningsvis – pengar är viktigt.
Kapital har en tendens att söka sig dit det är mest effektivt. För tillfället är det troligtvis inte till grönsaksodlaren på granngården, utan kanske snarare i Kina eller Taiwan. Genom frihandel tas resurser om hand på det mest effektiva sättet, och konstateras kan att pengar behövs för att avhjälpa miljöproblemen. Kan det möjligen vara så att vi angriper problemet från fel håll? Genom att bidra till länders ökade välstånd genom frihandel får samtliga bättre förutsättningar att bidra till en bättre miljöstrategi, som kan göras med kraftfull och långsiktig när det finns mer kapital.
Att köpa närproducerat kanske alltså inte bör stå oemotsagt. Att köpa purjolök från grannen kanske inte är en så barmhärtig handling som många tycks tro. Till viss del kanske det till och med är en protektionistisk ulv i fårakläder. Det är bara att inse att kapital inte går att tygla med moraliska betänkligheter, och därför är det en nödvändighet att kombinera goda affärsmöjligheter och frihandel med en positiv miljöförbättring.
Närproducerat i all ära, men för att verkligen kunna sticka hål i problemets akilleshäl är det nog ännu viktigare att vi först bidrar till en ekonomisk utjämning och bättre levnadsstandard för människor så att vi sedan globalt kan utarbeta en bra miljöstrategi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar