Ett litet stort land i en stor liten värld

Idag presenterar utrikesminister Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Han inleder med att presentera Sveriges roll i EU vad beträffar säkerhetspolitiken och understryker vikten av solidaritet inom unionen. Han berör också nödvändigheten av internationella organ som en kanal för Sveriges utrikespolitik, något som är pragmatiskt riktigt för att Sverige ska kunna få en reell internationell påverkan.

Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin benämner utrikesministers presentation som orkeslös och utan visioner. Oppositionen kritiserar också regeringen för att inte presentera en exakt politik i alla enskilda avseenden, exempelvis för Västsahara. Återigen finns det dock en större mening i att presentera en grund för Sverige att stå på snarare än en exakt utstakning av enskilda göromål. Den diskussionen passar bättre vid en pragmatisk ventilering i Bryssel.

Efter kritik från samtliga oppositionspartier tar Bildt åter till orda men för ingen vidare argumentation kring varför regeringen prioriterar enligt plan, utan bemöter oppositionen genom att flytta diskussionen in i ljuset av ideologisk karaktär. Att höra Bildt kritisera oppositionen för dess kommunismprägel är i det här fallet tämligen ointressant. En väl förd argumentation kring regeringens ståndpunkter angående utrikespolitiken skulle inge större förtroende än denna nu urspårade debatt. Den borgerliga regeringen har förmågan att driva en kraftfull utrikespolitik, något som Bildt bör vidhålla snarare än varför oppositionen kramar Castro på kvällarna innan läggdags.