Slopa a-kassan och sänk skatten istället

En nyutkommen statlig utredning lägger idag fram en rekommendation att utländsk arbetskraft borde få ta med sig a-kassan till hemlandet. Miljöpartiets Mikaela Valtersson leder utredningen och motiverar den skyhöga kostnad som detta skulle innebära med att Sverige är i stort behov av utländsk arbetskraft med att fler blir äldre och att rörligheten gynnas. Men att skicka med a-kassan hem för dem som varit här och sommarjobbat är fel väg att gå.

För det första ska lockelsen utgöras av jobbet i sig under tiden den anställde arbetar, och inte av något slags veckopeng som staten ska bistå med trots att den anställde flyttar tillbaka hem. Den som tar med sig a-kassan spenderar heller inga pengar i Sverige, vilket gör att konsekvensen endast blir ett stort läckage ur svenska finanser. Därför vore det bättre att sänka skatterna för dem som vill arbeta i Sverige för de pengar som annars hade betalats ut i a-kassa. Sänkt skatt skulle dessutom medföra ökad konsumtion under tiden utländska arbetstagare är här, vilket vore förmånligt för allas plånböcker.

Därutöver kan det också stora betydelsen av utländsk arbetskraft som Valtersson betonar ifrågasättas när över 30 procent av denna är bärplockare. Sedan när behöver Sverige bärplockare? Intressant vad en statlig utredning tar för utgångspunkter. Nej, rörlighet i all ära, men den ska inte forceras av ett promiskuöst bidragsbeteende.

Schymans nya kläder

Hennes senaste politiska utspel kom mellan en Quick-Step och en Pasodoble, och i veckan har hon kunnat ses i reklamen för Sveriges mest kända matvarukedja, nämligen ICA. Gudrun Schyman gör allt vad PR-guden kräver och tillber människors alltför underskattade förmåga att appelleras av politiska känslointryck. I en någorlunda graciös snurr och okonstlad dansutstyrsel väcker hon ett sensibelt engagemang hos flertalet osäkra väljare. För den som inte riktigt orkar låta sitt huvud spinnas runt i sakdebatten utgör Gudrun Schyman ett okomplicerat och jordnära alternativ som en folkvald representant. Åtminstone så länge hon inte adresserar sakfrågor, vilket hon inte bemödat sig att göra det senaste halvåret, och troligtvis inte kommer göra fram till valet heller.

Vad som kan vara bra att känna till för den som tycker att Schyman skulle göra ett festligt och färgglatt inslag i riksdagen är att hon på FI’s partikongress 2005 förnöjsamt nynnade med i egenhopknåpade visor med textrader som ”Jag hatar dig du jävla man” och ”Här ser du en kvinna som hatar dig så mycket – vi ska slita dig i stycken”.

Let’s Dance-skrudens festliga skimmer som låter uppvisas i TV ska inte förväxlas med Schymans personliga humör och framförallt inte agenda. Men för den som helt vill utrota män ur Sverige finns ett stadigt alternativ. Det alternativet heter Feministiskt Initiativ och bär en tung, svart folkdräkt.

Utomeuropeiska studenter bör betala för sig

Igår gästades MUF Uppsala av riksdagsledamöterna Lars Hjälmered och Ulrika Karlsson som delade sina visioner om framtidens utbildningspolitik. Terminsavgifter för utomeuropeiska studenter var en fråga som väckte särskilt intresse bland närvarande åhörare.

Svenskt utbildningsväsende bygger på att bakgrund och opåverkbara socioekonomiska förhållanden inte ska ha någon betydelse i förhållande till möjligheten att utbilda sig. Så långt är det bra, och kostnadsfri utbildning för svenska studenter är gynnsamt. Men för dem som vill studera i Sverige och har sin hemvist utanför EU måste lockelsen utgöras av någonting annat än att gratis är gott, inte minst eftersom de vanligtvis tar med sig kunskapen tillbaka hem och lämnar svenska universitet med notan efter avslutade studier.

Svensk grundutbildning måste locka utländska studenter på basis av kvalitet och konkurrenskraft. Ett litet täckningsbidrag för bevara den svenska filosofin om allas lika rätt till utbildning är därför bara naturligt.

Hur mycket vill oppositionen betala för att riva slottet?

På enbart några timmar byttes skenet från den ihärdiga sommarvärmen mot ett regntätt grådis. Låt oss hoppas att sommaren har återfått sin lyster den dag Victoria träder fram till altaret.

Sedan offentliggörandet av Daniel och Victorias bröllop har medlemsantalet i både Rojalistiska föreningen och Republikanska föreningen ökat rekordartat. Rojalisterna gläds och Republikanerna triggar sin demokratiska principhets.

Daniel och Victorias bröllop kostar varje skattebetalare ungefär fem kronor. Fem välinvesterade kronor i en aktivitet som kommer landa i ett resultat för Sverige som kan köpa mer än en halv cheeseburgare var till sina medborgare. Flödande turism och folkliga festligheter är en välkommen sommarpresent från utlandet till Sveriges statskassa, men enligt oppositionen finns inget bra med monarkin. Det är odemokratiskt, tvingande och fyllt med valfjäsk. Alternativet för oppositionen är republik.

I dagsläget besitter Kungahuset ingen annan makt än att uppträda som en positivt omhuldad symbol för Sverige, vilket har visat sig ha ett högt värde i internationella sammanhang, senast bevisat i samband med stundande bröllop. En president är visserligen vald av folket, men utan makt uteblir något som helst mervärde av ytterligare en folkvald statsrepresentant. Republikanerna hävdar att en president skulle förmedla en mer frihetlig bild av Sverige, men det är knappast eftersträvansvärt att försöka klämma in ytterligare en demokratisk symbol i ett land som redan klassas som ett av världens mest demokratiska. Borde i så fall inte ledamöter och chefer i svenska bolagsstyrelser på samma grund också tillsättas genom demokratiska val?

En republikansk representant skulle i ett internationellt sammanhang inte ha ett nämnvärt intresse i jämförelse med det svenska Kungahuset. Kungahuset förmedlar en tradition och ett kulturarv som i internationella ögon är fascinerande och en smula exotiskt, så pass att det till och med tillför en extra slant som svenska medborgare får vara med och dela på.

Så problemet kvarstår, inte bara att oppositionen vill avskaffa den symbol som visar på Sveriges historia och kultur, utan också viljan att strypa en kanal som genererar intäkter till svenska folket. Det kostar – både att avskaffa Kungahuset, att införa republik, att genomföra demokratiska val och i uteblivna intäkter från omvärlden. Men det är klart, då har ju Sverige åtminstone en till demokratisk plastmedalj att hänga om halsen som inte påkallar en gnutta intresse från omvärlden – och jag vågar lova att det kommer att ha kostat mer än fem kronor.

No taxation without representation

Anton Lagerbäck studerar på Politices Kandidat-programmet vid Uppsala Universitet och har även en kandidatexamen i kinesiska från Stockholms Universitet med sig i bagaget. Idag gästbloggar han om vad han anser vara ett stort problem kring det brittiska parlamentsvalet.




Boston Tea Party hade inte sin början i ett underhållningsprogram på Kanal 5. Inte heller syftar händelsen på den nutida amerikanska extremhögern och deras argument mot evolutionen.

Det som hände i mitten av december 1773 handlar om det enkla argumentet att utan min rätt att rösta så kan staten även bortse från sin rätt att beskatta mig. Detta fick britterna en gång lära sig och med tanke på senaste tidens valdebacle så undrar jag om de inte behöver dra lärdom av historien en gång till.

För aldrig har väl britterna genomfört ett så katastrofalt val som det i förra veckan? Säg vad man vill om att de inte lyckades rösta fram en regering med egen majoritet. Eller det faktum att deras valsystem inte längre avspeglar folkets demokratiska vilja. Den stora skandalen är ändå det brittiska folkets oförmåga att på valdagen få göra sin röst hörd.

Att det förekom upprepade problem för röstförrättarna att låta alla rösta innan vallokalerna stängde klockan tio på kvällen är svårt att förstå. Att det sedan även förekom fusk med poströsterna gör de hela ännu mer makalöst. Som grädde på tårtan så var det även myndiga personer som av outgrundlig anledning fått se sina personnummer felangivna och därför avvisats väl inne i vallokalen. Något sådant hade dock inte förekommit med deras personnummer i skatteverkets register där det gick alldeles utmärkt att betala in sina skattepengar.

Så kanske behöver britterna åter dra lärdom av vad som en gång hände på andra sidan atlanten - no taxation without representation -

Rättvisa

Rättvisa är ett begrepp som under större delen av 1900-talet betraktats som en avkomma till det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna har alltför länge gett näring åt den rättvisa som grundar sig i att spä på människors osäkerhet inför deras självförverkligande. Den som är rädd för att misslyckas har fått regelbunden bekräftelse från socialdemokraterna att så också kommer att ske – det är dem som lyckas trots strukturella hinder som är infektionen i samhället, och därmed är den som betvivlar sin egen förmåga förtryckt.

Nu utmanas alltjämt konventionen och det högra blocket visar en bättre sida av samma rättvisa.

När de klyftor som en gång gav upphov till partiväsendet börjar växa samman finns med all rätt inte samma revolutionära kamp i politiken, utan istället prioriteras pragmatism och sakfrågor. Socialdemokraternas rättvisedefinition halkar därmed också av planen, och i dagsläget vill moderaterna visa att det finns en ny, bättre form av rättvisa. Vi vill berätta för alla Sveriges människor att oavsett bakgrund eller begåvning finns en möjlighet för alla att lyckas. Det viktiga är att ta till vara på alla samhällets talanger, och ge varje individ chansen att uppnå sin högsta kapacitet. Vi vet att alla kan. Vi ger dig rättvisa.

Värdet på idéer ökar medan värdet på kunskap späds ut

Skriver idag i SN om behovet av nya idéer.

Förringa inte Kling och Klang

Anna Carlstedt, förbundsordförande för IOGT-NTO skriver idag på SvD’s debattsida om hur fler åtgärder bör vidtas gentemot omåttlig alkoholkonsumtion för att komma tillrätta med relaterade våldsbrott. Precis som Anna beskriver finns många destruktiva dimensioner av alkoholkonsumtionen, och givetvis är önskan befogad att vilja råda bot på oönskade konsekvenser. Åtgärderna som hon föreslår riskerar olyckligtvis att resultera i ett skattejippo med svåranalyserade effekter.

De flesta våldsbrott sker efter krogstängningarna och kan inte hindras vare sig av systembolagets monopol eller stöd till barn som växer upp i beroendemiljöer. Alliansen har istället ökat säkerheten på gator och torg genom att öka antalet poliser vilket signalerar en verklighetssinnad inställning till problematiken. Oppositionen låter däremot meddela att de vill skära ner på polisfrekvensen om de kommer till makten. I en utopi vore alkoholkonsumtionen en bråkdel av den befintliga och relaterade våldsbrott ringa. Men i dagens samhälle är Annas föreslagna åtgärder felriktade och uppnår inte önskat resultat. Att behålla polisinsatserna är därför en nödvändighet för att motverka våldsbrotten.

Iranska luftbomber?

Gunnar Jervas fattar i dagens SvD ett kontroversiellt grepp om pennan och uttrycker sina tankar kring Irans potentiella kärnvapenutveckling. Läsarna är inte sena att bjuda motstånd och verbaliserar kritiska kommentarer som färgas av oro och olust inför hans teorier. Frågan är om oron är befogad eller om den speglar en lyckad spelglädje från amerikanskt håll.

Kenneth Waltz, professor i statskunskap vid UC Berkeley i USA har presenterat teorier som beskriver att en kärnvapenspridning till och med gör världen säkrare än annars. Argumenten grundas i tron på att resultaten från ett kärnvapenangrepp vore så pass förödande att det skapar en ovilja hos stater att använda nukleära krafter. Enligt Waltz är inte Iran ett undantag.

I liberala öron är dessa påståenden fortfarande ljudet av en falsk symfoni. Men ponera att Waltz resonemang håller tätt så finns det viss anledning att tro att USA använder Irans kärnvapenlust som ett svepskäl för att införa handelsrestriktioner. Sett till Irans riklighet på petroleum så finns det ett klart incitament för USA att vilja dra ner lite på konkurrensen från öst. Kanske är den folkliga oron med andra ord bara en produkt av USA’s framgångsrika PR-kampanj.

Vilka jobb vill vi se i framtiden?

Idag presenterar de rödgröna sin skuggbudget. Ny förmögenhetsskatt, nedtrappat jobbskatteavdrag och höjda bensinpriser är några av rubrikerna.

”Vi kommer att skapa fler jobb” säger Thomas Östros.

Samtidigt menar regeringen att det är deras politik som skapar jobben. Vem har egentligen rätt?

Det vore olyckligt att misstro någon av blockens vilja att skapa fler jobb. Frågan är snarare vilka jobb som ska bygga Sverige i framtiden.

Sett till de rödgrönas förslag skapar staten jobben inom offentlig sektor. Ett välvilligt förslag kan tyckas, men i verkligheten ett slag i luften som saknar både finansiering och behovsanalys. Att anställa fler inom offentlig sektor skapar naturligtvis fler jobb, men ska vi betala för fler statliga anställningar om de inte behövs? –Ja, det anser oppositionen. Arbetstillfällen skapas på bekostnad av den enskilda medborgarens valfrihet eftersom de rödgröna uttryckligen låter säga att staten vet bäst vilka jobb som berikar Sverige.

Enligt regeringen skapas istället jobben av att fler kan använda sina pengar som de vill. Där jobben behövs kommer de att uppstå till följd av att marknaden efterfrågar det. Det är ett långt billigare alternativ som dessutom är långsiktigt och tillåter varje människa att själv prioritera vad som är viktigt.

Så frågan inför valet är vilka jobb som gör Sverige bäst nytta. Vem ska bestämma vilka varor och tjänster som ska få en plats på marknaden – Du eller staten?