Hur mycket vill oppositionen betala för att riva slottet?

På enbart några timmar byttes skenet från den ihärdiga sommarvärmen mot ett regntätt grådis. Låt oss hoppas att sommaren har återfått sin lyster den dag Victoria träder fram till altaret.

Sedan offentliggörandet av Daniel och Victorias bröllop har medlemsantalet i både Rojalistiska föreningen och Republikanska föreningen ökat rekordartat. Rojalisterna gläds och Republikanerna triggar sin demokratiska principhets.

Daniel och Victorias bröllop kostar varje skattebetalare ungefär fem kronor. Fem välinvesterade kronor i en aktivitet som kommer landa i ett resultat för Sverige som kan köpa mer än en halv cheeseburgare var till sina medborgare. Flödande turism och folkliga festligheter är en välkommen sommarpresent från utlandet till Sveriges statskassa, men enligt oppositionen finns inget bra med monarkin. Det är odemokratiskt, tvingande och fyllt med valfjäsk. Alternativet för oppositionen är republik.

I dagsläget besitter Kungahuset ingen annan makt än att uppträda som en positivt omhuldad symbol för Sverige, vilket har visat sig ha ett högt värde i internationella sammanhang, senast bevisat i samband med stundande bröllop. En president är visserligen vald av folket, men utan makt uteblir något som helst mervärde av ytterligare en folkvald statsrepresentant. Republikanerna hävdar att en president skulle förmedla en mer frihetlig bild av Sverige, men det är knappast eftersträvansvärt att försöka klämma in ytterligare en demokratisk symbol i ett land som redan klassas som ett av världens mest demokratiska. Borde i så fall inte ledamöter och chefer i svenska bolagsstyrelser på samma grund också tillsättas genom demokratiska val?

En republikansk representant skulle i ett internationellt sammanhang inte ha ett nämnvärt intresse i jämförelse med det svenska Kungahuset. Kungahuset förmedlar en tradition och ett kulturarv som i internationella ögon är fascinerande och en smula exotiskt, så pass att det till och med tillför en extra slant som svenska medborgare får vara med och dela på.

Så problemet kvarstår, inte bara att oppositionen vill avskaffa den symbol som visar på Sveriges historia och kultur, utan också viljan att strypa en kanal som genererar intäkter till svenska folket. Det kostar – både att avskaffa Kungahuset, att införa republik, att genomföra demokratiska val och i uteblivna intäkter från omvärlden. Men det är klart, då har ju Sverige åtminstone en till demokratisk plastmedalj att hänga om halsen som inte påkallar en gnutta intresse från omvärlden – och jag vågar lova att det kommer att ha kostat mer än fem kronor.