Micaela Löwenhielm

Vi borde nog rensa bland tulpanerna lite

2010-10-26T06:22:00.000-07:00

Vad gör egentligen EU? Om jag behöver ringa EU – vem ringer jag då? Frågor av det här slaget har inte varit alltför ovanligt förekommande i sammanhang kring unionens arbete. Olle Ludvigsson gör i en artikel i DN en intressant poäng när han tillskriver svensk press och toppolitiker en nästintill monopoliserad ställning, där den enda uttolkning som görs av EU går via just dessa.

Fortfarande präglas EU-debatten av ett ja- eller nejsägande till EU, och allt som oftast tycks nej-sägandet, eller åtminstone skepsisen, bli den dominanta. I kontrast behövs en debatt som accepterar ja-sidan och utifrån det för den sakdebatt som idag saknas.

EU står för långt från medborgarna heter det ofta också, och i en desperat marknadsföringskampanj gjordes ett försök med stora affischer på tulpaner som skulle föra EU-medborgarna närmare känslan av en Europaidentitet. Intressant.

Jag tror inte att vi behöver fler tulpanaffischer, men vi behöver mer direkt rapportering från dem som faktiskt har en daglig kontakt med EU och som inte är politiker eller journalister. En kontakt som allra helst förmedlas via medier som för vanliga människor är lättillgängliga. Lite mindre nej, lite färre tulpaner och journalister och lite fler vanliga människor helt enkelt.

En ny dimension

2010-10-21T01:47:00.000-07:00

Efter en vila efter intensiv valrörelse är tanken är den här bloggen ska få ta en ny riktning. Inom kort lanseras därför det första blogginlägget som en del i serien av "Europabloggen". Upplägget är detsamma och vidrör politiska triggerpunkter, debatter, händelser och ståndpunkter med enda skillnaden att den nya perspektivet är Europa.

Vad försiggår egentligen nere i Bryssel? Varför finns det ingen debatt kring sakfrågor i EU på hemmaplan? Hur väcker vi intresset för Europapolitik, om detta ens är önskvärt? Kombinerat med ideologiska diskussioner kring EU åtföljs detta av kommentarer kring rena politiska utspel.

Mycket nöje!

Till alla medlemmar i alla partier

2010-09-20T04:24:00.000-07:00

Lugnet har lagt sig, några löv blåser lätt över torget, valstugorna är stängda. Valstugorna där jag hade så många samtal som gjorde att bloggandet tyvärr fick stå åt sidan litegrann, men som ändå kändes som det bästa sättet att föra politisk debatt – direkt mellan fyra ögon. En storm har lagt sig, men strax väntar en ny. En parlamentarisk situation har uppstått, och samtidigt ifrågasätts en stor del av det svenska folkets politiska patos. Riksdagsvalet blev som en Harry Potter-bok där ”han som inte får nämnas vid namn” tycks ha vuxit i styrka och satt den goda makten ur balans. Det förnekade hotet har eskalerat, och SD fick 20 mandat i Riksdagen. Ett försök från de etablerade Riksdagspartierna att sätta dagordningen till en annan än den SD adresserade verkade bara resultera i att SD vann styrka på ett höljt valmanifest.

Trots misstaget att inte bjuda in SD till debatt för att möjligen få svenska folket att rösta annorlunda utifrån att SD är svaga på många politiska områden, så sitter de nu ändå i Riksdagen, och nu gäller det att laga efter läge. Svenska folket har talat, och svenska folket är roten till ett legitimt maktutövande. Det missnöje som svenska folket har uttalat, och så stor betydelse som invandringsfrågan uppenbarligen har för många, måste hörsammas. Svenska folket har bett regeringen att lyfta invandringspolitiken högre upp på dagordningen, och det ska vi göra, för att visa att det finns så många fler bättre sätt att lösa invandringsfrågan än på SD’s främlingsfientliga vis. De rödgröna framstår nu som det bråkiga syskonet i svensk politik som trots konflikter känns närmare alliansen än på länge. SD däremot, är helt främmande, från en annan familj. Jag hoppas att Miljöpartiet kan låta syskongnabbet med alliansen få vila, och tillsammans bilda regering. Det är viktigare än någonsin att stänga ute främlingsfientligheten ur Riksdagen, men det är också viktigt att hörsamma svenska folkets röst att lyfta invandringspolitiken. Men vi gör det på vårt sätt, och vi låter det stanna inom den svenskpolitiska respektfulla partifamiljen.

Thank you for the music

2010-09-13T13:45:00.000-07:00

Ett gäng med mindre glada musikanter samlades i dag på SvD’s debattsida för att diskutera samhällets fortsatta riktning, och dirigerade enligt egen melodi igenom höstens valstycken. Artikeln inleds med orden: ”Sverige håller på att slitas sönder. I 30 år har klyftorna vuxit”. Senare förfäktas att alliansen bär ett stort ansvar i detta, och där någonstans faller trovärdigheten som en fura då det bara krävs en klargörelse av det enklare slaget vilka som mestadels haft regeringsmakten under de senaste 30 åren. I samklang tillhör begrepp som ”ökade klyftor” och att ”de rika gynnas mest” några av de rödgrönas favoritverktyg. I gårdagens debatt som sändes i SVT påtalade också Fredrik Reinfeldt att när Sahlin och Persson senast satt i regering tillsammans konstaterades att de rika blivit rikare och de fattiga blivit fler, till följd av deras regeringsmelodi. Så återigen, ett stort tack till skaran av musikanter som stämt i bäcken en gång för alla, kanske oavsiktligt, men ändå.

Fastighetsskatten är fantastisk!

2010-08-26T03:07:00.000-07:00

Så klingar de politiska lätena från rödgrönt håll. Eller åtminstone från Vänstern, och Sossarna… jodå, fastighetsskatt är bra, medan Miljöpartiet… nja. - Kanske, vi får se. Fast ja.

Det är ingen gåta varför oppositionen har fått smeknamnet röran. Splittringen är ihärdig och på samma gång skjutsas berörda fastighetsägare runt i ovisshet om vad som kommer hända om de rödgröna får makten. Den reform som alliansen har genomfört, att låta realvärden vara beskattningsfria, och att istället låta utlösta reavinster beskattas eller åtminstone räntebeläggas vid uppskov är det enda logiska i fallet. Annars tvingas Agda, 80 förmodligen ta ett seniorlån på banken för att kunna betala fastighetsskatten när grannen säljer sitt hus, eftersom pensionen inte räcker långt i dessa dagar. Den glada grannen som däremot fick en likvidavräkning som visade vinst på miljontals kronor, han behövde inte skatta en krona, bara han slängde in vinsten i en ny lya. Och så ligger de där, miljarder i uppskjutna vinster som aldrig beskattas, medan Agda får äta knäckebröd till frukost, lunch och middag - om de rödgröna får ta över. Jag tror det står klart, men för förtydligande, låt fastighetsskatten förbli ett minne blott.

Thatcher ler genom Björklund

2010-08-18T13:21:00.000-07:00

Klockan ett på eftermiddagen kan tiden för en åttaåring liknas en sen övertidsdrabbad kväll för en vuxen. Dagen har varit en smärre evighet som klänger sig fast och nyps om vart annat. Jag minns just en sådan eftermiddag när jag själv gick i årskurs två. Det var mattelektion, och bredvid mig satt en mycket begåvad pojke som hette Alexander. Till skillnad från oss andra som i kontinuerlig lunk successivt tragglade igenom mattebokens hundratals sidor var Alexander klar för länge sedan. Han var Djurgårdare och ägnade sig därför åt sin nästa begåvning – att rita DIF-märken. Han suckade ideligen och stampade rastlös med foten. Men istället för att ge Alexander en ny mattebok, med svårare tal som möjliggjorde hans talang att klättra ytterligare en nivå, blev han lämnad att förfina sina talanger i DIF-märkeskonst. Det finns en djup orättvisa i att inte tillåta en sådan matematisk fallenhet utvecklas fullt ut om eleven själv önskar det.

Igår föreslog Jan Björklund (fp) att spetsgrupper ska tillåtas i grundskolan, tack och lov. I praktiken innebär det att elever som Alexander skulle få särskild undervisning. Det må vara på bekostnad av DIF-märkena, men jag tycker nog det är värt det. Det är en åtgärd som skulle komma både individen och samhället till gagn. Margaret Thatcher sa det redan för länge sedan:

”Let our children grow tall, and some taller than others if they have it in them to do so”

Billig tripp till himlen av nätdrogerna

2010-08-16T13:25:00.000-07:00

Allt oftare rapporterar svenska dagstidningar om ungdomar som råkat illa ut eller rent av mist livet till följd av de så kallade nätdrogerna. Droger som i styrka motsvarar kokain eller än värre finns lättillgängliga på internet att köpa för den som är intresserad. När en drog blivit klassad väntar nätdrogsrävarna bakom hörnet för att ändra någon substans som gör samma drog med en försumbar modifikation skinande ny och högst laglig igen.

Det sägs ofta att politiken ska finnas till för den som behöver den mest, och för det påståendet lägger jag handen på hjärtat och lyfter på hatten. Ungdomar är i vissa fall en sådan grupp, framförallt om inslag av narkotika präglar den enskildes vardag. Därför är det extra viktigt om Moderaterna vinner valet i höst att verka för att lagstiftningen får nya förutsättningar att lägga i en högre växel för att kunna minska tillförseln av nya nätdroger. Att kunna drogklassa hela familjer inom samma substansgrupp är exempel på en viktig åtgärd. Vi kan inte tolerera att fler ungdomar mister livet av drogskurkarnas omoraliska kommers. Tuffare tag med mer allianspolitik!

Var stolt - var moderat!

2010-08-12T11:39:00.000-07:00

I går genomförde Moderaterna en av sina bokbordskampanjer i Hallonbergen, kort sagt en valstugekampanj utan valstuga. Hallonbergen är ett av Stockholms historiskt sett starkaste socialdemokratiska fästen. Men att döma av mina samtal med väljare verkar uppfattningen ha förändrats radikalt.

”Jag har alltid röstat på socialdemokraterna, men nu vet jag inte längre…”

Socialdemokraterna har genom åren varit skickliga på att få människor att identifiera sig med känslan av underlägsenhet och med ett resonemang som cirkulerar kring individens dumhet och vanmakt. Vad jag upplevde i Hallonbergen var människor som tröttnat på långa pekfingrar som riktats mot oförmågan att påverka sin egen situation, och de historiska s-väljarna såg ut att nästan bokstavligen vilja vrida sig ur ett grepp av socialdemokratisk nedvärdering. En stolthet över den egna drivkraften föranledde en rakare rygg där människor betonade att de minsann visst var dugliga. Självbilden i exemplet är moderat politik i ett nötskal – alla kan förverkliga sig själva, oftast på bästa sätt utan statens inblandning. Välkommen till den ljusa sidan, välkommen till Moderaterna.

Den Bodströmska skolvisionen

2010-08-11T11:53:00.000-07:00

”Vi kan inte vänta tills alla skolor i Stockholm får den hjälp de behöver”

Det här är Thomas Bodströms punch line i socialdemokraternas aktuella radioreklam. Precis innan har han refererat till den goda modellen i Sundbyberg där eleverna fått mer individuell hjälp i skolan under socialdemokratisk styrning. Bekymret uppstår när det visar sig att Sundbybergs skolverksamhet år efter år klassas i höjd med bottenskrapet i Stockholms län. Resultaten är knapphändiga och ligger i regel bland de sista i skolverkets mätningar. 2009 och 2010 beslutade socialdemokraterna i Sundbyberg om nedskärningar i skolan för 40 miljoner. Bra jobbat Bodström.

Socialdemokraterna kan alltså inte vänta tills alla Stockholmsskolor följer exemplet – låg kvalitet, bristande kunskaper och mindre pengar till skolan. Vad är det mer som socialdemokraterna inte kan vänta på? Själv kan jag inte vänta till alliansen får förnyat förtroende i Sverige, och förtroendet att styra i Sundbyberg.

Alliansen sår perenner

2010-08-10T12:27:00.000-07:00

Semestern kom i juli. Kontrasten mellan våren som pressade saften ur en intensiv tankeverksamhet och sommaren som guppar milt av frihetsstämning, blir som tydligast en solig eftermiddag på trappan i Södermanland.

På uppfarten kör en gul Seat upp och bromsar hastigt in vid gruset. En bildörr öppnas och stängs och längs grusgången kommer Pernilla som hjälper mamma med trädgården. Hon har länge haft värk i leder och muskler och blev för flera år sedan sjukpensionär eftersom hennes gamla jobb blivit för slitsamt. Trädgården däremot – ”det är det bästa jag vet” säger Pernilla.

2008 förändrades situationen för Pernilla. Att hjälpa vänner och grannar med vildsinta rabatter visade sig vara en lönsam sysselsättning och Pernilla startade eget företag. Med hjälp av alliansens rehabiliteringsprogram fick Pernilla en ny chans att hitta tillbaka till en meningsfull tillvaro, och genom RUT-avdraget har dessutom fler råd att anlita Pernilla, vilket hjälper henne ytterligare på traven. Den här typen av blomstring vill de rödgröna rensa bort ur samhällsrabatten och gå tillbaka till dåtidens förmultnande hopp om sjukskrivna. De skulle nog helst vilja bädda ner Pernilla i sjuksängen igen och få henne att somna om i tron på att allt bara var en dröm.

Anfall

2010-08-09T12:19:00.000-07:00

Valrörelsen accelererar likt bullret av ett medeltida slagfältskavalleri. En lätt vibration i marken blir snabbt till ett dovt, skakande muller – och så är vi igång. Med spänning och förväntan vässas tungorna och pennorna för att ge sig in i den heta striden. Nu väntar sex veckor av intensiv debatt och politiskt högvatten.

Alliansen verkar vara eniga om det mesta, och partiernas ideologier trivs i de flesta fall i jämte spiltor. De rödgröna däremot tycks ha fler svårigheter att bygga ett gemensamt stall till sina stridande hästar, och kommande valrörelse illustrerar förhoppningsvis skillnaden i stallbyggena. Jag ska de kommande veckorna sätta luppen på politiken och förklara varför det ena regeringsalternativet är bättre än det andra i höst. Må bäste man vinna.

Vem anklagar Reinfeldt för mjölken till frukosten?

2010-07-05T01:37:00.000-07:00

Helgens krönika i Södermanlands Nyheter

Birgitta Ohlsson pratar förstånd hos Malou

2010-06-14T02:36:00.000-07:00

I en skirande intensivt limegrön tunika gästar idag Sveriges nya EU-minister Birgitta Ohlsson Malou’s förmiddagssoffa i TV4. Som folkpartist talar hon om möjligheterna och problemen för ett litet parti i en alliansregering att dels driva sin politik, dels uppoffra delar av den. Ohlsson gör också en tydlig poäng av vad valet i höst handlar om.

- Det handlar inte om vem som kan sänka skatterna mest, menar Ohlsson.
- Det handlar om vilket typ av samhälle man vill leva i.

På frågan Malou ställer om vilket samhälle man får om man röstar på Folkpartiet så svarar Ohlsson att Folkpartiet står för det samhälle där det är ok för den som kämpar hårt att få mer pengar i plånboken, men där den svagaste aldrig behöver känna sig rädd att hamna utanför samhället. Hon understryker också vikten av att fler jobbar för att kunna förverkliga alliansens samhälle.

Skillnad är det med oppositionen där den som kämpar hårt inte ska tro att hon är mer välförtjänt av en hög lön än någon annan. Med en ny förmögenhetsskatt ska den som sliter för sitt självförverkligande inte premieras på något sätt – tvärtom ska det mesta av lönen gå raka vägen tillbaka till statens kassa. Men det är väl så för socialisterna, och har alltid varit – alla ska inte ha det lika bra, alla ska ha det lika dåligt.

FI's bekämpningsmedel mot kriser inte så miljövänligt

2010-06-11T01:18:00.000-07:00

Efter finanskrisen ogräsliknande övergrepp på världsekonomin blomstrar försöken att hitta botemedlet mot framtida ekonomiska kriser. I förhoppningen på att hitta Wall Street’s nya DDT verkar man ha glömt bort konsekvenserna av desamma – omgivningen blir vackrare till en början men förskjuter bara problemen till en annan dimension av samma verklighet, och tenderar till och med att förvärra situationen på sikt.

Finansinspektionens senaste rekommendation är att sänka belåningsgraden på fastigheter och lägenheter till 75 procent och låta låntagaren stå för resten av köpeskillingen. En stor del av problemet som låg till grund för finanskrisen var däremot ett överdimensionerat risktagande. Den som drabbas värst av FI’s planer, den nyexaminerade akademikern som fått fast anställning och inte hunnit spara ihop till en kontantinsats men har god återbetalningsförmåga, utgör ingen större risk för sin långivare.

Problemet med bristande återbetalningsförmåga kan inte kringgås med de nya reglerna, och tyvärr vore ett krav på 25 procent kontantinsats ett sätt att straffa unga, kreditvärdiga ungdomar. En stramare kalkyl eller en förhöjd kalkylränta vore nog ett bättre sätt att bekämpa finansvärldens riktiga skalbaggar.

Jag vill vara ledig...

2010-06-01T13:52:00.000-07:00

“jag vill bara leva på en grön kvist
bara leva mitt liv med en skön twist
dekadenta fester när jag tänker efter
vill jag bara vara på konstant semester”

Det är visserligen en av verserna i Mange Schimdt’s imponerande humoristiska låt ”ledig”, men det skulle lika gärna kunna vara en sanningsenlig liten vers direkt kopierad från miljöpartiets valmanifest.

Peter Eriksson gästade nyligen SvD’s korseld där han föga förvånande fick frågan av Sanna Rayman om det var lämpligt att en tillväxtfientlig politiker intog näringsministerposten. Peter Eriksson svarade då att det inte nödvändigtvis var frågan om att vara för eller emot tillväxt som var relevant för jobbet, utan att det var innehållet som var det viktiga. Innehållet är mycket riktigt det viktiga, men är utgångspunkten tillväxt eller icke tillväxt, finns anledning att tro att innehållet kommer att se olika ut. Vad ska betala för den välfärd och de klimatförbättringar som miljöpartiet begär om tillväxt inte är ett alternativ? Man kan undra om Peter Eriksson resonerar likadant även när det gäller övrig politik, att det inte är av betydelse om det bör finnas fler eller färre jobb i Sverige – det är ju innehållet som räknas?

Slopa a-kassan och sänk skatten istället

2010-05-28T08:55:00.000-07:00

En nyutkommen statlig utredning lägger idag fram en rekommendation att utländsk arbetskraft borde få ta med sig a-kassan till hemlandet. Miljöpartiets Mikaela Valtersson leder utredningen och motiverar den skyhöga kostnad som detta skulle innebära med att Sverige är i stort behov av utländsk arbetskraft med att fler blir äldre och att rörligheten gynnas. Men att skicka med a-kassan hem för dem som varit här och sommarjobbat är fel väg att gå.

För det första ska lockelsen utgöras av jobbet i sig under tiden den anställde arbetar, och inte av något slags veckopeng som staten ska bistå med trots att den anställde flyttar tillbaka hem. Den som tar med sig a-kassan spenderar heller inga pengar i Sverige, vilket gör att konsekvensen endast blir ett stort läckage ur svenska finanser. Därför vore det bättre att sänka skatterna för dem som vill arbeta i Sverige för de pengar som annars hade betalats ut i a-kassa. Sänkt skatt skulle dessutom medföra ökad konsumtion under tiden utländska arbetstagare är här, vilket vore förmånligt för allas plånböcker.

Därutöver kan det också stora betydelsen av utländsk arbetskraft som Valtersson betonar ifrågasättas när över 30 procent av denna är bärplockare. Sedan när behöver Sverige bärplockare? Intressant vad en statlig utredning tar för utgångspunkter. Nej, rörlighet i all ära, men den ska inte forceras av ett promiskuöst bidragsbeteende.

Schymans nya kläder

2010-05-27T00:31:00.000-07:00

Hennes senaste politiska utspel kom mellan en Quick-Step och en Pasodoble, och i veckan har hon kunnat ses i reklamen för Sveriges mest kända matvarukedja, nämligen ICA. Gudrun Schyman gör allt vad PR-guden kräver och tillber människors alltför underskattade förmåga att appelleras av politiska känslointryck. I en någorlunda graciös snurr och okonstlad dansutstyrsel väcker hon ett sensibelt engagemang hos flertalet osäkra väljare. För den som inte riktigt orkar låta sitt huvud spinnas runt i sakdebatten utgör Gudrun Schyman ett okomplicerat och jordnära alternativ som en folkvald representant. Åtminstone så länge hon inte adresserar sakfrågor, vilket hon inte bemödat sig att göra det senaste halvåret, och troligtvis inte kommer göra fram till valet heller.

Vad som kan vara bra att känna till för den som tycker att Schyman skulle göra ett festligt och färgglatt inslag i riksdagen är att hon på FI’s partikongress 2005 förnöjsamt nynnade med i egenhopknåpade visor med textrader som ”Jag hatar dig du jävla man” och ”Här ser du en kvinna som hatar dig så mycket – vi ska slita dig i stycken”.

Let’s Dance-skrudens festliga skimmer som låter uppvisas i TV ska inte förväxlas med Schymans personliga humör och framförallt inte agenda. Men för den som helt vill utrota män ur Sverige finns ett stadigt alternativ. Det alternativet heter Feministiskt Initiativ och bär en tung, svart folkdräkt.

Utomeuropeiska studenter bör betala för sig

2010-05-25T05:17:00.000-07:00

Igår gästades MUF Uppsala av riksdagsledamöterna Lars Hjälmered och Ulrika Karlsson som delade sina visioner om framtidens utbildningspolitik. Terminsavgifter för utomeuropeiska studenter var en fråga som väckte särskilt intresse bland närvarande åhörare.

Svenskt utbildningsväsende bygger på att bakgrund och opåverkbara socioekonomiska förhållanden inte ska ha någon betydelse i förhållande till möjligheten att utbilda sig. Så långt är det bra, och kostnadsfri utbildning för svenska studenter är gynnsamt. Men för dem som vill studera i Sverige och har sin hemvist utanför EU måste lockelsen utgöras av någonting annat än att gratis är gott, inte minst eftersom de vanligtvis tar med sig kunskapen tillbaka hem och lämnar svenska universitet med notan efter avslutade studier.

Svensk grundutbildning måste locka utländska studenter på basis av kvalitet och konkurrenskraft. Ett litet täckningsbidrag för bevara den svenska filosofin om allas lika rätt till utbildning är därför bara naturligt.

Hur mycket vill oppositionen betala för att riva slottet?

2010-05-23T05:42:00.000-07:00

På enbart några timmar byttes skenet från den ihärdiga sommarvärmen mot ett regntätt grådis. Låt oss hoppas att sommaren har återfått sin lyster den dag Victoria träder fram till altaret.

Sedan offentliggörandet av Daniel och Victorias bröllop har medlemsantalet i både Rojalistiska föreningen och Republikanska föreningen ökat rekordartat. Rojalisterna gläds och Republikanerna triggar sin demokratiska principhets.

Daniel och Victorias bröllop kostar varje skattebetalare ungefär fem kronor. Fem välinvesterade kronor i en aktivitet som kommer landa i ett resultat för Sverige som kan köpa mer än en halv cheeseburgare var till sina medborgare. Flödande turism och folkliga festligheter är en välkommen sommarpresent från utlandet till Sveriges statskassa, men enligt oppositionen finns inget bra med monarkin. Det är odemokratiskt, tvingande och fyllt med valfjäsk. Alternativet för oppositionen är republik.

I dagsläget besitter Kungahuset ingen annan makt än att uppträda som en positivt omhuldad symbol för Sverige, vilket har visat sig ha ett högt värde i internationella sammanhang, senast bevisat i samband med stundande bröllop. En president är visserligen vald av folket, men utan makt uteblir något som helst mervärde av ytterligare en folkvald statsrepresentant. Republikanerna hävdar att en president skulle förmedla en mer frihetlig bild av Sverige, men det är knappast eftersträvansvärt att försöka klämma in ytterligare en demokratisk symbol i ett land som redan klassas som ett av världens mest demokratiska. Borde i så fall inte ledamöter och chefer i svenska bolagsstyrelser på samma grund också tillsättas genom demokratiska val?

En republikansk representant skulle i ett internationellt sammanhang inte ha ett nämnvärt intresse i jämförelse med det svenska Kungahuset. Kungahuset förmedlar en tradition och ett kulturarv som i internationella ögon är fascinerande och en smula exotiskt, så pass att det till och med tillför en extra slant som svenska medborgare får vara med och dela på.

Så problemet kvarstår, inte bara att oppositionen vill avskaffa den symbol som visar på Sveriges historia och kultur, utan också viljan att strypa en kanal som genererar intäkter till svenska folket. Det kostar – både att avskaffa Kungahuset, att införa republik, att genomföra demokratiska val och i uteblivna intäkter från omvärlden. Men det är klart, då har ju Sverige åtminstone en till demokratisk plastmedalj att hänga om halsen som inte påkallar en gnutta intresse från omvärlden – och jag vågar lova att det kommer att ha kostat mer än fem kronor.

No taxation without representation

2010-05-22T04:19:00.000-07:00

Anton Lagerbäck studerar på Politices Kandidat-programmet vid Uppsala Universitet och har även en kandidatexamen i kinesiska från Stockholms Universitet med sig i bagaget. Idag gästbloggar han om vad han anser vara ett stort problem kring det brittiska parlamentsvalet.

Boston Tea Party hade inte sin början i ett underhållningsprogram på Kanal 5. Inte heller syftar händelsen på den nutida amerikanska extremhögern och deras argument mot evolutionen.

Det som hände i mitten av december 1773 handlar om det enkla argumentet att utan min rätt att rösta så kan staten även bortse från sin rätt att beskatta mig. Detta fick britterna en gång lära sig och med tanke på senaste tidens valdebacle så undrar jag om de inte behöver dra lärdom av historien en gång till.

För aldrig har väl britterna genomfört ett så katastrofalt val som det i förra veckan? Säg vad man vill om att de inte lyckades rösta fram en regering med egen majoritet. Eller det faktum att deras valsystem inte längre avspeglar folkets demokratiska vilja. Den stora skandalen är ändå det brittiska folkets oförmåga att på valdagen få göra sin röst hörd.

Att det förekom upprepade problem för röstförrättarna att låta alla rösta innan vallokalerna stängde klockan tio på kvällen är svårt att förstå. Att det sedan även förekom fusk med poströsterna gör de hela ännu mer makalöst. Som grädde på tårtan så var det även myndiga personer som av outgrundlig anledning fått se sina personnummer felangivna och därför avvisats väl inne i vallokalen. Något sådant hade dock inte förekommit med deras personnummer i skatteverkets register där det gick alldeles utmärkt att betala in sina skattepengar.

Så kanske behöver britterna åter dra lärdom av vad som en gång hände på andra sidan atlanten - no taxation without representation -

Rättvisa

2010-05-19T12:06:00.000-07:00

Rättvisa är ett begrepp som under större delen av 1900-talet betraktats som en avkomma till det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna har alltför länge gett näring åt den rättvisa som grundar sig i att spä på människors osäkerhet inför deras självförverkligande. Den som är rädd för att misslyckas har fått regelbunden bekräftelse från socialdemokraterna att så också kommer att ske – det är dem som lyckas trots strukturella hinder som är infektionen i samhället, och därmed är den som betvivlar sin egen förmåga förtryckt.

Nu utmanas alltjämt konventionen och det högra blocket visar en bättre sida av samma rättvisa.

När de klyftor som en gång gav upphov till partiväsendet börjar växa samman finns med all rätt inte samma revolutionära kamp i politiken, utan istället prioriteras pragmatism och sakfrågor. Socialdemokraternas rättvisedefinition halkar därmed också av planen, och i dagsläget vill moderaterna visa att det finns en ny, bättre form av rättvisa. Vi vill berätta för alla Sveriges människor att oavsett bakgrund eller begåvning finns en möjlighet för alla att lyckas. Det viktiga är att ta till vara på alla samhällets talanger, och ge varje individ chansen att uppnå sin högsta kapacitet. Vi vet att alla kan. Vi ger dig rättvisa.

Värdet på idéer ökar medan värdet på kunskap späds ut

2010-05-14T03:03:00.000-07:00

Skriver idag i SN om behovet av nya idéer.

Förringa inte Kling och Klang

2010-05-13T08:16:00.000-07:00

Anna Carlstedt, förbundsordförande för IOGT-NTO skriver idag på SvD’s debattsida om hur fler åtgärder bör vidtas gentemot omåttlig alkoholkonsumtion för att komma tillrätta med relaterade våldsbrott. Precis som Anna beskriver finns många destruktiva dimensioner av alkoholkonsumtionen, och givetvis är önskan befogad att vilja råda bot på oönskade konsekvenser. Åtgärderna som hon föreslår riskerar olyckligtvis att resultera i ett skattejippo med svåranalyserade effekter.

De flesta våldsbrott sker efter krogstängningarna och kan inte hindras vare sig av systembolagets monopol eller stöd till barn som växer upp i beroendemiljöer. Alliansen har istället ökat säkerheten på gator och torg genom att öka antalet poliser vilket signalerar en verklighetssinnad inställning till problematiken. Oppositionen låter däremot meddela att de vill skära ner på polisfrekvensen om de kommer till makten. I en utopi vore alkoholkonsumtionen en bråkdel av den befintliga och relaterade våldsbrott ringa. Men i dagens samhälle är Annas föreslagna åtgärder felriktade och uppnår inte önskat resultat. Att behålla polisinsatserna är därför en nödvändighet för att motverka våldsbrotten.

Iranska luftbomber?

2010-05-05T13:47:00.000-07:00

Gunnar Jervas fattar i dagens SvD ett kontroversiellt grepp om pennan och uttrycker sina tankar kring Irans potentiella kärnvapenutveckling. Läsarna är inte sena att bjuda motstånd och verbaliserar kritiska kommentarer som färgas av oro och olust inför hans teorier. Frågan är om oron är befogad eller om den speglar en lyckad spelglädje från amerikanskt håll.

Kenneth Waltz, professor i statskunskap vid UC Berkeley i USA har presenterat teorier som beskriver att en kärnvapenspridning till och med gör världen säkrare än annars. Argumenten grundas i tron på att resultaten från ett kärnvapenangrepp vore så pass förödande att det skapar en ovilja hos stater att använda nukleära krafter. Enligt Waltz är inte Iran ett undantag.

I liberala öron är dessa påståenden fortfarande ljudet av en falsk symfoni. Men ponera att Waltz resonemang håller tätt så finns det viss anledning att tro att USA använder Irans kärnvapenlust som ett svepskäl för att införa handelsrestriktioner. Sett till Irans riklighet på petroleum så finns det ett klart incitament för USA att vilja dra ner lite på konkurrensen från öst. Kanske är den folkliga oron med andra ord bara en produkt av USA’s framgångsrika PR-kampanj.

Vilka jobb vill vi se i framtiden?

2010-05-03T06:05:00.000-07:00

Idag presenterar de rödgröna sin skuggbudget. Ny förmögenhetsskatt, nedtrappat jobbskatteavdrag och höjda bensinpriser är några av rubrikerna.

”Vi kommer att skapa fler jobb” säger Thomas Östros.

Samtidigt menar regeringen att det är deras politik som skapar jobben. Vem har egentligen rätt?

Det vore olyckligt att misstro någon av blockens vilja att skapa fler jobb. Frågan är snarare vilka jobb som ska bygga Sverige i framtiden.

Sett till de rödgrönas förslag skapar staten jobben inom offentlig sektor. Ett välvilligt förslag kan tyckas, men i verkligheten ett slag i luften som saknar både finansiering och behovsanalys. Att anställa fler inom offentlig sektor skapar naturligtvis fler jobb, men ska vi betala för fler statliga anställningar om de inte behövs? –Ja, det anser oppositionen. Arbetstillfällen skapas på bekostnad av den enskilda medborgarens valfrihet eftersom de rödgröna uttryckligen låter säga att staten vet bäst vilka jobb som berikar Sverige.

Enligt regeringen skapas istället jobben av att fler kan använda sina pengar som de vill. Där jobben behövs kommer de att uppstå till följd av att marknaden efterfrågar det. Det är ett långt billigare alternativ som dessutom är långsiktigt och tillåter varje människa att själv prioritera vad som är viktigt.

Så frågan inför valet är vilka jobb som gör Sverige bäst nytta. Vem ska bestämma vilka varor och tjänster som ska få en plats på marknaden – Du eller staten?

I skuggan av Arborelius

2010-04-26T12:15:00.000-07:00

Den senaste tidens uppmärksamhet kring den katolska kyrkans förehavanden har varit allt annat än smickrande. Jag har träffat Louise som är pensionerad präst i Svenska Kyrkan för en kommentar om varför hon tror att dessa övergrepp begåtts av katolska präster.

Louise tror att celibatlivet är en central förklaring till att prästerna begår övergrepp av olika slag. Trots att vissa pekar på att gärningsmännen innehar en sjuklig sexuell drift som inte kan förknippas med celibatet menar Louise att det inte nödvändigtvis finns ett motsatsförhållande. Hon tror att vissa eventuellt söker ett skydd mot sin egen läggning om den anses avvikande.

- Jag tror att vissa som har en onormal sexuell attraktion i vissa fall söker sig till celibatlivet i rädsla för att tappa kontrollen. Man tror att kyrkans hägn och celibatet ska kunna skydda en från att den sexuella drivkraften tar uttryck i felaktiga former, säger Louise.
- Men när de ändå inte klarar att hålla kraften tillbaka yttrar det sig tyvärr i former likt dem som senast fått utrymme i media. Det finns vissa mänsklighetsfientliga drag i katolicismen. Jag tror till exempel inte att Gud hade gett oss den glädjen som sex innebär om det inte var meningen att vi skulle använda den annat än i fortplantningssyfte. Det vore ungefär som att vi skulle äta enbart för att mätta extrem hunger.

Prästerna i den katolska kyrkan har upprepade gånger valt att hålla varandra om ryggen för att skydda kyrkan. Att skydda kyrkan blir viktigare än att skydda människan – en tillsynes inhuman hållning. Att hela den katolska kyrkan hamnar i skuggan av enskilda individers brottmål är självklart beklagligt, och alla har rätt att följa sin religiösa övertygelse så länge den inte skadar andra. Men ett par reformer som skulle luckra upp en gammal föreställning om dygdighet och tillåta utlopp för mänsklig natur skulle nog inte vara så tokigt ändå. För människans skull.

Börja spela partimatchen

2010-04-24T11:28:00.000-07:00

Sex minuter återstår av matchen. Fortfarande spelar HV71 med målställningen till sin favör. Djurgårdsklacken står upp, hissar sina halsdukar och hoppar i takt till sina hejrop. Med sin hängivelse till fansen syns hur spelarna uppbådar sitt yttersta för att inte göra fanorna förgrämda. En sista gnista blixtrar till på isen och Djurgården pressar fram de sista svettpärlorna i pannan. Plötsligt öppnar sig tillfället – Djurgården reducerar till 2-2.

Ibland liknas kommunpolitik vid en hockeymatch. Troligtvis är det från början en drömfylld metafor från en pojke som aldrig tog sig till elitserien, men det ger ändå en bild av hur politik utspelar sig på de olika samhällsarenorna.

I kommunen finns ofta en närhet mellan politiker och kommuninvånare - ungefär som mellan spelare och fans, något som urvattnas i riksdagen. Kommunpolitikern kan höra hejropen om bättre barnomsorg från småbarnsfamiljen i grannhuset, men i riksdagen kan medborgarna sällan ens namnen på sina representanter.

Är det ett problem då? Kanske inte. Men det gör att det finns en poäng för riksdagsledamöterna att hålla sig till partilinjen när beslut väl ska klubbas i plenum. En ledamot som representerar hemlänet bör gå i borgen för partipolitiken som väljarna röstade för, och inte rösta enligt eget tycke. En debatt är självklart central för partiutvecklingen, men väljarna hejar i riksdagsmatchen på partiet och sällan på enskilda ledamöter – ofta vet de inte ens att de spelar. Så vid målchans blir det till att låta svetten rinna för partiet. Släpp sargen och kom in i matchen.

Vill Mp tvinga målaren att ta färgen på tåget?

2010-04-20T13:11:00.000-07:00

Klockan slår 8:00. Det finns en retsam kyla i luften och solljuset är ännu blekt av vinterns rester. Trafikljuset vid korsningen på Luthagsesplanaden skiftar från rött till grönt och över övergångsstället väller bilar – Pick-ups framförallt. Pick-ups med dekaler som visar otaliga exempel på småföretag som just nu är på väg till ett arbete som kommer att ställa mat på bordet även nästa månad. Målaren, snickaren, rörmokaren, golvsliparen, elektrikern… Alla är de ambassadörer för entreprenörskapets glans, illustratörer för möjligheten att skapa sin egen försörjning och stora hjältar för Sveriges välfärd. Alliansens införda ROT-avdraget som gynnar efterfrågan av deras tjänster är en välmotiverad premie för deras bidrag.

Sedan kom Miljöpartiet. Tveksamma till ROT-avdrag, men också med beslutsamhet att höja bensinskatten med två kronor. Maria Wetterstrand påstod nyligen att de hade förslag på fler förbättringar än alliansen när det gällde att underlätta för småföretag. Jan Björklund på motsatt sida svarade med hånflin – med all rätt.

Två kronor höjt bensinskatt motsvarar i snabb kalkyl en ökning av enbart transportkostnader för bilberoende småföretag med cirka femton procent. För vilket alternativ erbjuder Maria Wetterstrand till målaren, till golvsliparen..? Utbyggda järnvägsnät i all ära, men att släpa stege, målarfärg eller för all del golvslipen på tåget känns inte riktigt rimligt. Att påstå att Miljöpartiet är småföretagens och jobbens vän är därför inte heller rimligt. De vill betala minskad bilanvändning med arbetstillfällen. Miljöpartiets politik håller helt enkelt inte.

Kårvindar friska

2010-04-19T07:03:00.000-07:00

Uppsalas Kårval är i full gång och bör i teorin reflektera studenternas önskemål till förd politik i kårfullmäktige. Dessvärre är valdeltagandet lågt och än värre tycks en utbredd anda präglad av ekonomisk oförsikt, överförmynderi och okunskap husera på kåren. Som jag skrev i ett mycket tidigt inlägg valde kåren för ett tag sedan att ställa sig bakom att gratis kondomer kunde uppfattas som kränkande – ett ställningstagande som dryper av nutidsfientlighet och värdegrundsskavanker.

Som en frisk fläkt i den ruttna kårpolitiken ställer Moderata Studenter nu för första gången upp med eget parti till fullmäktige.

Under kårvalsdebatten som hölls den trettonde april framträdde skillnaderna tydligt mellan de befintliga partierna och Moderaternas nya grepp. En samklang hördes mellan samtliga andra partier att studiemedlen borde höjas – något som får en Moderat att vilja vända sig om och slå efter giriga bidragsflugor. Det finns inte på långa vägar finansiering för en sådan höjning och dessutom är jobbskatteavdraget som gjort för studenter som vill jobba extra vid sidan av studierna. Att jobba ger inte bara den extra inkomst som tycks efterfrågas, utan också chans att få en bättre koppling till arbetsmarknaden. Jag tror att akademiker har en sundare förståelse för de offentliga finanserna än vad de giriga socialistpartierna i kåren tycks antyda, och en större vilja att jobba.

Så har du inte röstat i kårvalet så gör det nu, och rösta Moderat.

Rösta i Kårvalet

Maskrosorna vissnar

2010-04-13T01:29:00.000-07:00

Miljöpartiet grundades 1981 med visionen om att vara den gröna garanten, precis lagom till att den folkliga miljödebatten brast ut i maskrosblom. Anpassad till den moderna typen av politiskt engagemang och med en partifilosofi som sade sig stå över den traditionella höger-vänsterskalan var Miljöpartiet ett skjutet skott av ny kaliber i politiken. Vad som glömdes bort var det seldon av begränsningar som följer med alla politiska partier, och som är grunden till varför partier överhuvudtaget förekommer.

Resurser är knappa – därför finns ett behov av att prioritera. Ett parti som säger sig ha plockat de bästa från alla världar är ett oseriöst och orealistiskt parti. Och som det visar sig, blir det verkliga resultatet av Miljöpartiets ivriga försök att uppnå idealet ett svidande magplask.

Som Tomas Tobé berättade i GP igår har Miljöpartiet lagt sig platt under Vänstern och Socialdemokraterna i diskussionen om näringslivsfrågorna. Miljöpartiet har bland annat gått med på att propagera för en särskild skatt för ungdomar som arbetar, återinföra förmögenhetsskatten som fick mängder av kapital att fly Sverige och avskaffa RUT- och ROT-avdragen. Som sagt, idealet rämnar, vänstern styr och kvar i kammaren står Miljöpartiet och viftar förgäves med sin gråa maskros.

SVT - Socialdemokraternas television?

2010-04-09T11:35:00.000-07:00

Igår presenterade SVT’s Aktuellt sin analys av regeringens förda politik under mandatperioden. Diskussionen inleddes med att konstatera att de rika tjänat mest på regeringens politik.

”Förmögenhetsskatten är borttagen – en reform som bara gynnat de rika”, framställer SVT som dagens sanning. Men vem berättade att förmögenhetsskatten skrämde närmare 500 miljarder kronor utanför Sveriges gränser? 500 miljarder som nu istället kan investeras för att skapa nya jobb i Sverige.
”Regeringens politik har gynnat de rika mest”, var en annan påstådd verklighet. Lennart Persson kallar det ”ett facit efter fyra år med Anders Borg som finansminister”. Men vem talade här om att 75 % jobbskatteavdraget gått till de 80 % som tjänar minst?

Det ska kommas ihåg att det här är svensk nyhetsrapportering som påstås vara objektiv och informativ – en kanal för medborgarnas bästa. Sveriges television är uppenbart socialdemokratisk och rapporterar nyheter utifrån en klart förvriden verklighetsbild. Det är skandal i vilket samhälle som helst, men extra skadligt blir det inför ett valår där väljarna står utlämnade till medias våld. Så SVT – städa ut sossedammet och börja ta samhällssvar.

Plats på scen för välfärdsentreprenörerna

2010-04-05T12:52:00.000-07:00

När jag idag begav mig tillbaka till Stockholm efter en behaglig vistelse på Sörmlands höjder slog det mig hur glad jag kan känna mig för att få ta del av så många innovationer som andra människor utvecklat tack vare deras driftiga initiativförmåga. Möjligheten att läsa nyheter på mobilen var en, att kunna färdas åtta mil på mindre än en timme var en annan och att kunna köpa en Papaya från Colombia på ICA S:t Eriksplan var en tredje. Samtliga är exempel på framsteg som vandrats i skorna tillhörande den enskilda entreprenören. Tyvärr kunde jag inte komma på lika många uppenbara exempel när det gäller välfärden.

Ofta pratas det om att mer satsningar på välfärden behövs – ”mer pengar till skola och omsorg, större satsningar på vården”! Det pratas om välfärd likt ett gigantiskt maskineri som jobbar bättre enbart om mer pengar tillförs, men det pratas alltför sällan om hur kugghjulen kan smörjas för att rulla smidigare. Effektivisering och förbättringar inom de mindre beståndsdelarna av välfärden är en diskussion som ofta tenderar att bli förpassad bakom kulissen av välfärdsdebatten.

I februari släppte Timbro en rapport som huvudsakligen berörde kvinnors initiativförmåga att bedriva verksamheter i egen regi inom välfärdssektorn. Flera kvinnliga inspiratörer hade gjort verklighet av sina idéer att med små steg förbättra välfärden och tagit steget att uppoffra en del av sin vardagliga trygghet för att göra livet lite bättre för någon annan. Precis den här typen av entreprenöriella drag behöver ges större uppmuntran. Det skapar fler jobb i den mån människor startar nya företag, och det är en nyckel till en förbättrad välfärd som tyvärr alltför ofta göms under dörrmattan och glöms bort i hetsen på ett större maskineri. Vi behöver se till att fler vågar starta företag inom välfärdssektorn, även om verksamheten börjar med att byta en skruv i ett dörrlås på den stora välfärdsfabriken.

Ge en lykta till Sveriges ungdomar

2010-04-04T13:13:00.001-07:00

Fyra dagars ledighet har omfamnats med rikligt solljus och fågelkvitter. Den fuktiga gräsmattan är ännu mättad från vinterns nyligen upptinade snötäcke, och luften blandas av kalla och varma strömmar som var och en försöker besegra den andra.

Imorse satte jag mig för första gången i år i solstolen på verandan och läste nyheter. Syntetväven var något blekare än förra året, men den uttryckte samma välkomnande, inbjudande gest för en vilostund. En vilostund som medförde ett lättare hjärta och ny energi för att nästa vecka fortsätta det arbete som lämnats vilande för några dagars påskfirande. Men hur upplevs den här stillsamheten av den som inte har ett arbete att återvända till när de lekfulla påskvindarna blåst förbi?

Ungdomsarbetslösheten är i Sverige påtagligt problematisk. Den som söker jobb direkt efter gymnasiet får vara beredda på att möta en knackig, stenig och dåligt upplyst stig som vägen in på arbetsmarknaden. Utan erfarenhet är det svårt att veta när vägen svänger, vilket riktning som är den bästa när den delar sig och inte minst vart den leder.

Moderaterna vill satsa på fler lärlingsplatser som ska fungera som en effektiv slussning ut till arbetsmarknaden. En erfarenhet som förvärvats genom en lärlingsutbildning ger så mycket i förhållande till vad det kostar, och det är därför en naturlig följd i en aktiv jobbpolitik. Det skapar nya jobbmöjligheter som på sikt betalar tillbaka statens insatser flera gånger om och framförallt ger det ungdomar en lykta att lysa upp stigen till arbetsmarknaden.

Moderaterna vill hjälpa våra ungdomar ut ur arbetslöshetsskogen och ut på fältet där frihet, jobb och självförverkligande blomstrar. Ge dem en chans att nästa år kunna falla tillbaka i en ännu blekare solstol och veta att veckan efter väntar ett företag som behöver dem, ett arbete som känns meningsfullt och ett liv som känns friare.

Adeln i nytt ljus inför riksdagsvalet

2010-04-01T04:47:00.000-07:00

Riddarhuset har på senare tid sällan setts till i den politiska debatten. Inte heller har de lyckats bevara sin beständiga plats i samhället, traditioner verkar tyna bort och successivt luckras upp. Många inom adeln har sett ett växande problem med att de främsta historieskrivarna fått en roll i skuggan av politiken och beslutar nu att starta ett eget parti inför höstens riksdagsval.

Partiet kommer att gå under benämningen ”Noblessemanget” och går till val på kampanjen ”tjäna – äga – trivas”. Exakt hur partiprogrammet kommer att se ut är fortfarande något oklart, men stora delar kommer att gå ut på att återinföra en högre grad av klasstänk, åtgärda problem kring fasanjakten, bevara släktgodsen, förstärkning av männens position inom politiken och affärsvärlden samt allmän samhällspolityr, anger källor.

Noblessemanget väntas ge sig in i debatten så snart en partiordförande utsetts. Spekulationer om vem detta kan tänkas bli pekar bland annat på Noppe Lewenhaupt och Malou von Sivers som potentiella kandidater.

Nätvärk?

2010-03-30T05:21:00.000-07:00

Sommaren närmar sig med stormsteg, och för många medför de allt ljummare vindarna en ovisshet om vad tiden mellan studieperioderna kommer att innehålla. ”Nätverk, nätverka, kontakter, känningar…” Uppfattningen verkar vara utbredd att sociala förankringar är enda sättet att få jobb i dessa kärva tider. Jag tror att uppfattningen är befogad. Parallellt finns däremot ofta även en känsla av stress och otillräcklighet i samband med ordet nätverk. Lika positivt omhuldat som ett nätverk kan vara när det ger resultat, lika negativt betingat kan det vara i känslan av brist på det. Många har helt enkelt nätvärk.

Jag tror däremot att nätverk är en benämning som på senare utsatts för systematisk feltolkning. Många lever med föreställningen att nätverk åstadkoms genom att välplanerat välja ut kontakter som ska knytas till bekantskapskretsen, medan det snarare är i tillfälligheterna som användbara kontakter knyts. En vän som förmedlar en möjlighet känns sällan som en ansträngning, utan mer som en förlängning av en ömsesidigt uppskattad relation. Men det är precis det som är en kontakt – en del i ett närverk som inte ska underskattas.

Så trappa ner kraven ett par steg på det så kallade nätverket. Se istället till att vistas i miljöer med nya människor, öka engagemanget i en lokal förening eller gå på en tillställning hos en nyfunnen vän även om det innebär ett kliv utanför bekvämlighetszonen. I slutändan kommer det att leda till ett nätverk som vävts ihop av lättsamhet och tillfälligheter och som kan generera goda möjligheter. I bästa fall leder det till att sommarbrisen känns svalkande och inte som en krämpa i nätvärken.

Mats Odell om svensk privatekonomi och bostadsmarknad

2010-03-25T10:49:00.000-07:00

Ett dovt mullrande sprider sig utanför centralstationens portar. Den yviga trafiken illustrerar kontrasten av fyrtio minuters tågresa mellan två svenska städer. Äntligen har den värsta vintern släppt taget och lämnat utrymme för några subtila vårtecken – sol, droppande istappar och upptinade människoansikten. Vi har tagit oss från lärdomsstaden Uppsala till Stockholm för att intervjua finansmarknads- och kommunminister Mats Odell.

”Så vad pluggar ni? Berätta om er tidning Reversen! Det låter mycket intressant!” Mats, som precis varit på konselj på slottet, hälsar oss välkomna på hans kontor på finansdepartementet. Här har han arbetat sedan regeringsskiftet 2006, men har en lång politisk bakgrund med poster som ungdomsförbundsordförande för KDU, riksdagsledamot och som kommunikationsminister.

Något som Mats Odell är mycket intresserad av är ekonomiskt beteende. Hur mycket svenskar vet om hur man sköter sin ekonomi, men också om följder som kommer av ekonomiska handlingar. Vi frågar honom om vad han anser om unga svenskars ekonomiska beteende idag.
– Jag tycker att det ser rätt bra ut. Många unga sparar och vill skaffa sig egna bostäder. Skanska gjorde en undersökning för några år som visade på att hela nittio procent bland åttiotalisterna vill äga sin egen bostad. Väldigt många börjar också på ett eller annat sätt att förbereda sig inför detta ekonomiskt. Men vad vi också är medvetna om är att det finns stora kunskapsluckor kring privatekonomi bland dagens unga. Många fastnar till exempel i det här med SMS-lån, snabba enkla lån som sedan visar sig vara väldigt jobbiga att bli av med. Det är sådan problematik som bland annat legat som grund för att regeringen har gett Finansinspektionen (FI) i uppgift att leda en satsning på privatekonomisk folkbildning. Detta handlar dels om att driva på med mer kunskaper om privatekonomi i skolorna, men nu har vi också lyckats få in det här på SFI, Svenska för invandrare. Det bygger på att nyanlända invandrare i samband med svenskundervisningen ska få lära sig grundläggande begrepp och kunskaper om ekonomi.

Undersökningar från FI visar att drygt var tionde vuxen svensk har bristande kunskaper eller ett osunt beteende när det gäller privatekonomi. För omkring 150 000 människor har det gått så långt att man kan tala om ett finansiellt utanförskap

– Finansiellt utanförskap är något väldigt allvarligt. Det är när unga, och även äldre för den delen, sjabblar bort sin privatekonomi och hamnar i skuldfällor. Detta leder till att de mister sina arbeten, inte kan få hyreskontrakt eller mobilabonnemang – de ställs så att säga utanför samhället. Det här är inte sällan en inkörsport för ytterligare problem, därför är det farligt att hamna i ett sådant beteende. Det är av den anledningen som jag tror att det är viktigt att vi skapar goda förutsättningar för unga människor att lära sig hantera sin egen privatekonomi.

Men om man nu tar de här SMS-lånen, hur mycket tror du beror på okunskap och hur mycket beror marknaden? För som det ser ut idag så är det ju otroligt lätt för företag att ge ut de här mikrolånen utan att särskilt stora krav ställs på dem.

- Systemet kommer definitivt att stramas åt framöver; det kommer att krävas av dem som lånar ut att de också tar kreditupplysningar som verifierar att den som tar dessa lån också kommer att kunna betala tillbaka. Det ska heller inte vara för lätt att ta lån – man ska inte kunna sitta och SMS:a och så har man flera tusentals kronor i sin mobiltelefon omedelbart. Det är viktigt att det finns utrymme för eftertanke, att man hinner göra en kalkyl på vad det kommer att kosta per månad. Kommer mina pengar att räcka till detta, har jag råd med denna konsumtion? Det tror jag är en viktig dimension. Men jag tror också att okunskapen om hur det fungerar är ganska stor. Ju mer man får en kunskapsbakgrund kring sin egen privatekonomi, desto bättre motiverade val kommer man också att göra när det gäller att bestämma vad man ska låna och vad man ska konsumera.

Mats tycker tillsammans med sitt parti Kristdemokraterna att privatekonomi ska införas som ett ämne i skolan – lika som det ser ut i många andra europeiska länder, däribland Storbritannien. De motiverar detta med att man som medborgare måste kunna hantera sin dagliga ekonomi och hushålla med pengar.

– Att hantera sin egen ekonomi är ju lika viktigt som så många andra kunskaper. Det är en fundamental grej genom hela livet, säger Mats.
”Kanske viktigare än att lära sig steka rårakor på hemkunskapen” inflikar Micaela, och han håller helt med.
– Man ska inte underskatta kunskap som att veta när Karl XII dog, men jag tycker också att det är viktigt att vi har förståelse för vår egen ekonomi – speciellt eftersom vi får allt större eget ansvar över den. Vi fattar beslut om pensionsval, hur vi ska låna pengar och på vilket sätt vi ska köpa bostad.

I Uppsala, där de allra flesta studenterna lever på de drygt 8000 kronorna som man får i studiestöd, klagar många på att de har alldeles för lite pengar. Vad tror du detta grundar sig på – att vi har för lite pengar eller att är vi dåliga på att ta hand om dem?

– Pengar är alltid en begränsad resurs tror jag, utom för en väldigt liten grupp människor. Jag tror också att studiemedlens knapphet är en slags pedagogik på ett sätt; att man lär sig hantera en sådan situation. För även om studier är det viktigaste, så är det nog inte fel att man har extrainkomster. Att man har fotfäste på arbetsmarknaden genom ett extrajobb. För det gör ju att man får ett kontaktnät och i sin tur bättre möjligheter att få ett arbete om man redan har varit inne på arbetsmarknaden, än om man kommer direkt ut ur en utbildning.

Och det är väl också ett steg in i en aktiv jobbpolitik när man gör tydligare kopplingar just mellan arbetsmarknad och utbildning, för som du säger så är det väldigt många som tar sig igenom tre eller fem år långa utbildningar och som faktiskt aldrig har haft någon erfarenhet att arbetsmarknaden, konstaterar vi. Mats nickar och inflikar; ”än att yrvaket resa sig upp och liksom famla ut på arbetsmarknaden”.

Diskussionen om privatekonomi och framförallt ungas syn på sina tillgångar för oss in på ett annat nära beläget ämne – nämligen bostadsmarknaden. Lovisa berättar om sina iakttagelser från Internetforum där en viss uppfattning verkar cirkulera om att äga en egen bostad även utan inkomst gestaltas likt en mänsklig rättighet. Den svenska bostadsmarknaden är i verkligheten däremot snårig och för många svåråtkomlig. Mats har stått i spetsen för regeringens nya bostadsreformer och vi frågar vad han har att säga om detta.

– Om ni vill prata om bostadspolitik så kan vi prata länge, säger Mats.
- Det finns en uppfattning även bland politiker att det första man gör som ung är att köpa en nybyggd bostad. Jag tror att det är lika onaturligt för en ung människa att köpa en fabriksny bil det första man gör som att flytta in i en helt nybyggd bostad.

Vad skulle du säga är bakgrunden till bostadsbristen, framförallt i storstäderna idag?

– Tidigare regeringar har subventionerat vissa typer av bostäder men de har ändå varit väldigt dyra. Och de här subventionerna och andra typer av regleringar har bidragit till att svenska byggkostnader ligger 55 % över EU-genomsnittet. Det har varit oerhört skadligt - vi har byggt hälften så mycket som våra nordiska grannländer. Allmännyttiga bostadsföretag har inte arbetat på affärsmässiga villkor utan de har arbetat enligt en självkostnadsprincip som har gett artificiellt sett låga hyror. Dessa har sedan varit normerande för också för de privata fastighetsägarna vilket har gjort att det inte har lönat sig att bygga hyresfastigheter. Detta har gjort att man istället fått pumpa in subventioner och så har prisnivåerna på byggnadskostnader drivits upp och så har det varit en ond spiral. För att illustrera detta byggdes mellan 2000-2007 180 000 nya bostäder för nio miljoner människor. I Norge byggdes 250 000 för hälften så många. Detta gör att det finns ett mycket större utbud av bostäder vilket håller hyrorna nere.

Hur kan man göra det lättare för människor att hitta rätt bostad?

-I Sverige har vi jättelånga bostadsköer som driver upp priserna. Så problemet måste angripas både genom ökat byggande och få en prismekanism som fungerar. Det har den inte gjort och det har hämmat byggnation och därför har vi väldigt långa köer. När det inte finns någon ekonomi i att bygga hyresfastigheter har istället skattemedel pumpats in och priserna har drivits upp ännu mer. Det viktiga är att bygga det som efterfrågas på marknaden för att få igång så kallade flyttkedjor vilket gör att det så småningom bli en billig hyresrätt ledig för att folk flyttar vidare i kedjor. Trähusfabrikanterna säger att när ett nytt trähus byggs så föranleder det flyttkedjor i sju steg där i slutändan en billig tvåa blir ledig. Det går alltså inte att bygga billiga tvåor, men om du bygger sådant som folk efterfrågar så kommer det också att lösgöras bostäder.

Vad innebär de nya reformerna som regeringen genomfört?

- Subventioner och regleringar tas bort och är en av de största bostadspolitiska reformerna under de senaste decennierna och innebär en helt ny princip för hyresmarknaden i Sverige. Vi tar bort det som har varit det verkliga locket över svensk bostadsmarknad, nämligen allmännyttans så kallade hyresnormerande roll. Vi gläds också med beskedet att regeringen fått till stånd en reform som nått bred uppgörelse och som oppositionen lovat att behålla även vid ett eventuellt maktskifte.

Borde inte det här medföra positiva förändringar även för arbetstillfällen och jobbpolitik i en förlängning?

– En bankruttförklaring är en stat som inte kan se till att det finns en bostad där man fått ett jobb eller en studieplats. På den svenska bostadsmarknaden har det alltså funnits ett allvarligt fel och har resulterat i de långa bostadsköerna och höga priser. Det är det vi nu ändrar på.

Slopa miniräknaren för väljarnas skull

2010-03-23T12:10:00.000-07:00

De senaste dagarnas stridigheter på SvD’s debattsida har handlat om jobbpolitiken. S står mot M i en form av sifferkomplexitet som förvirrar väljare. Gemensamt för både S och M är att de uttryckligen skriver ”Sysselsättningen ska öka” och ”utanförskapet ska minska”. Omtvistat är med andra ord vilken vägen dit är.

Att framställa siffror till partiets fördel och i samma andetag påstå att motståndaren ljuger är en oerhört låg nivå på politisk debatt. Det sänker förtroende bland väljarna för demokratin och för deras representanter att se till deras bästa. Konsekvensen blir en ointresserad publik som till slut kanske bestämmer sig för att inte gå och rösta alls, och då har vi ett problem.

Politik bör handla om att utveckla idéer, debatt bör handla om att konstruktivt ompröva ståndpunkter och förbättra strategier, val bör handla om att släppa in väljarna i en ärlig diskussion. Det är dags att släppa anklagelserna och lossa dynamiken. Grunden finns för att göra det här valet betydligt mer intressant än vad som just nu framhävs.

Lite väl nära?

2010-03-20T11:07:00.000-07:00

”Närproducerat”. Under 2000-talet har det blivit ett av de mest positivt laddade orden i sällskap med ekologiskt, energisnålt och andra normativt goda miljöuttryck. Från Gustav VI Adolfs ”plikten framförallt” kanske vår nästa statschef anammar ”miljön framförallt”? Sammanfattningsvis – miljön är viktig.

Hur vi ska råda bot på miljöproblemen är ingen lätt uppgift. Ett grundläggande problem är hur miljöförbättrande åtgärder ska finansieras. Senast illustrerades detta tydligt nere i Köpenhamn. Sammanfattningsvis – pengar är viktigt.

Kapital har en tendens att söka sig dit det är mest effektivt. För tillfället är det troligtvis inte till grönsaksodlaren på granngården, utan kanske snarare i Kina eller Taiwan. Genom frihandel tas resurser om hand på det mest effektiva sättet, och konstateras kan att pengar behövs för att avhjälpa miljöproblemen. Kan det möjligen vara så att vi angriper problemet från fel håll? Genom att bidra till länders ökade välstånd genom frihandel får samtliga bättre förutsättningar att bidra till en bättre miljöstrategi, som kan göras med kraftfull och långsiktig när det finns mer kapital.

Att köpa närproducerat kanske alltså inte bör stå oemotsagt. Att köpa purjolök från grannen kanske inte är en så barmhärtig handling som många tycks tro. Till viss del kanske det till och med är en protektionistisk ulv i fårakläder. Det är bara att inse att kapital inte går att tygla med moraliska betänkligheter, och därför är det en nödvändighet att kombinera goda affärsmöjligheter och frihandel med en positiv miljöförbättring.

Närproducerat i all ära, men för att verkligen kunna sticka hål i problemets akilleshäl är det nog ännu viktigare att vi först bidrar till en ekonomisk utjämning och bättre levnadsstandard för människor så att vi sedan globalt kan utarbeta en bra miljöstrategi.

Vad är det jag ser på Shaanxi lu?

2010-03-17T09:31:00.000-07:00

Två dygn i Sverige. Jag ser med samma ögon på gatan utanför mitt köksfönster som jag alldeles nyss såg med på ett land i fjärran. Under en vecka fick jag intryck med mig som jag troligen kommer att kunna leva på en lång tid framöver, och som jag skulle behöva fragmentera för att inte överbelasta den här bloggen. Därför blir det en kort tes baserad på de iakttagelser jag gjorde under min vecka i Shanghai.

Första dagen ställde jag mig frågan:

”Kan Kina bli en demokrati”?

Ett svar på den frågan skulle förmodligen kräva en avhandling på hundratals sidor och inte ens då kunna ge något entydigt svar. Något som däremot spontant slog mig en eftermiddag när jag drack afternoon tea på the Citizen på Shaanxi lu, var det starkt inbitna västerländska lynnet som verkade andas i lokalen. Apple-frekevensen var högre än på många caféer i Stockholm och de lokala invånarna klädde sig på ett sätt som kändes långt från det som skulle tyckas typiskt för en enpartistat. De frihetliga uttryck som blottades borde kunna utgöra rätt förutsättningar för ett demokratiskt styrelseskick.

Men hur är det egentligen med rötter – religion, kultur, ekonomiska och politiska erfarenheter? Vilken roll spelar de på människors vilja att värna demokrati? Om bakgrund och historia hade den främsta betydelsen för våra värderingar så borde kineserna kanske fortfarande tillbe Buddha eller se värden rotade i konfucianismen, eller kommunismen. Men på något sätt så antyder jag en viss motsättning mellan kommunism och en MacBook.

Är det snarare rimligt att tro på en psykologisk förklaring, att ju tryggare vi blir, desto mer drivs vi av individuella behov och strävar efter självförverkligande och kanske materiella värden – ungefär som Maslow’s behovstrappa? Vi är ju i grund och botten alla Homo sapiens, och kanske drivs vi alla så småningom åt samma håll. Utgör bakgrund i kultur och religion en mindre betydelse för möjligheterna att tro på demokrati i jämförelse?

Självklart är individer olika, och kommer alltid att vara. Men på ett övergripande plan så fick jag känslan av inne på Citizen att demokratiska värderingar kan befästas bara vi uppnår en viss trygghet och välstånd, oavsett våra historiska betingelser.

Ser jag med mina västerländska ögon på invånarna i Shanghai på samma sätt som jag gjorde i Peking? Kanske är Shanghai bara en affisch för omvärlden, och att det egentligen är så att resten av Kina är en kontrast värd namnet. Kanske är mina västerländska ögon blå i tron på att Kina börjar närma sig tröskeln till det utblomning som det så länge talats om.

Oavsett så vet jag med mig från denna stund att jag inte kommer lämna resan i Kina bakom mig som ett äppelskrutt som påminner om en god fruktstund. Tvärtom inser jag vikten av att omfamna Kina som den växande storhet det innebär, och att förstå att det är där framtiden utspelar sig. Jag vet inte om Kina kan bli en demokrati, men jag vet att jag kommer att ägna mycket av min framtid åt att ta reda på det.

Live from Shanghai

2010-03-08T21:18:00.000-08:00

Efter en lång flygresa landade jag igår i Shanghai 11:05 lokal tid. Det var grått och mulet, men ändå kändes det rasande spännande att få närma sig denna främmande kultur, även om den kanske inte är typiskt kinesisk. I Kina är Shanghai annars benämnt som den mest västerländska staden, vilket märktes.

Den första boulevarden som taxichauffören körde mig igenom var Huai hai xi lu. Märkesaffärerna var oräkneliga och neon stod som ur öronen på varje butik. Gatorna kantades av träd som pryddes av små orange serpentiner. Myllret flödade. Efter ungefär elva minuter visste jag att jag var förälskad i Shanghai.

Hemma hos Perssons blev det en snabb mellanlandning innan vi åt lunch på stan. Senare besökte vi en marknad ungefär tjugo minuter med taxi från hemmakvarteren. Ändå kostade taxiresan bara trettiosju kronor.

I taxin hann jag också ha en kort men intressant diskussion med Otto som pluggat kinesiska i Peking en sommar och dessförinnan varit i Hong Kong ett år. Han berättade att han vid ett tillfälle pratat med några kineser i sin klass om demonstrationerna på Himmelska fridens torg för tjugo år sedan. Själva visste de mycket lite om händelsen, och det lilla de visste, tyckte de över lag inte var särskilt uppseendeväckande.

Det fick mig ganska snabbt att börja tänka på möjligheterna för en demokrati i Kina. Den västerländska arkitekturen präglar i mångt och mycket det nya Kina, men hur är det med den västerländska synen på demokrati? Till synes verkar inte tron på individen och grundläggande fri- och rättigheter ha hängt med i samma utveckling, och kanske är de inte ens alltid önskvärda från kinesernas sida? Konfucianismens grundläggande drag att tro på en ledare som ska styra med folkets bästa för ögonen verkar fortfarande spela en viss roll i deras medvetande.

Är detta ett problem? Om kineserna i vissa fall betraktar händelserna på himmelska fridens torg som ett nyck från en separatiströrelse är det avsevärt avslöjande för den järnhand som styr Kina, men framförallt den långa vägen till demokratiska värderingar som Kinas invånare verkar ha framför sig. Om det nu är så att det är vår väg som är den rätta. För mig är det det. Men vad händer om Kina fortsätter frodas och grönska ekonomiskt men demokratin lyser med sin frånvaro? Hur påverkas vår storebror i väst av detta?

Kanske kommer jag lite närmare svaret under veckans gång. En promenad på den lokala fruktmarknaden kanske kan vara ett steg närmare svaret.

Svart eller vitt Kerstin?

2010-03-05T08:37:00.000-08:00

Kerstin Fredholm gör idag ett inlägg på News Mill i debatten om RUT-avdraget. Hon pekar på problematiken kring svart städhjälp precis som jag. Hon säger också att städning är ett fysiskt krävande jobb, och även på den punkten är jag villig att samtycka. Men ändå är hon emot förbättrade förutsättningar för personal som påverkas av RUT-avdraget.

Gång på gång pekar hon på det slitage som människor inom städbranschen drabbas av. Hon hänvisar till de människor som befinner sig i ett sådant underläge att de tvingas jobba till oskäliga löner och där arbetet tär hårt på kroppen.

Lyckligtvis är Sverige ett så pass utvecklat land att vi förmodligen även kan utveckla lösningar för att göra städning lättare, mer ergonomiskt och hälsosamt. Vi har fackförbund och arbetsmiljölagstiftning som täcker in många områden för att skapa drägliga arbetsförhållanden anställda. Om man jobbar lagligt det vill säga. Annars är situationen en annan. Svartarbetarna har inget skydd i vare sig lagstiftning eller avtal. Hur tror Kerstin då att det skulle bli bättre för dem som städar genom att avskaffa RUT-avdraget? Genom att låta den svartfinansierade städverksamheten fortsätta tänder vi knappast ett ljus vid horisonten för dessa människor. Om slitaget är högt för en vanligt vitt anställd, hur tror hon då att det förhåller sig när samma verksamhet bedrivs i svart regi?

RUT-frukter

2010-03-03T08:16:00.000-08:00

Idag presenterar den röd-gröna-vänster-mitten-alliansen sin ståndpunkt kring det så kallade RUT-avdraget – det avdrag som gör det möjligt att dra av hushållsnära tjänster. Oppositionens valda namn för sin verksamhet säger väl en del om hur tydlig deras politik är, men hur som helst. Deras strategi är att RUT-avdraget bör avskaffas. Argumentet för detta är att… ja vad var argumentet egentligen? ”Orättvist och fel” säger Mona Sahlin.

Mig veterligen gäller RUT-avdraget för alla, något som även tycks S-politiker ha insett då flera av dem själva är flitiga användare. Att det skulle finnas en orättvisa i detta kan därför tyckas märkligt. RUT-avdraget har i praktiken haft stora framgångar vad gäller att förvandla svarta pengar till vita, och att skapa fler jobb. Men enligt Mona Sahlin är detta alltså fel. Om det är fel med en politik som skapar fler jobb och lämnar utrymme för mer vita pengar på bekostnad av svarta, kan man fråga sig om det är rimligt att rösta på den röd-gröna-vänster-mitten-alliansen i kommande val? Borde vi inte skörda RUT-frukter snarare än arbetstillfällen?

Att överleva på savannen

2010-02-28T07:39:00.000-08:00

Ett blankt A4-ark och en blyertspenna. Ett kalt rum, en stol, ett bord. Dagens uppgift är att rita en flodhäst. Hur ser en flodhäst ut? Hur får jag till exteriören, hur många tår har en flodhäst? Var ska jag lägga skuggorna, har det betydelse vilken bakgrund jag ritar, på vilka detaljer ska jag lägga fokus? Var börjar jag?

Som ung student i förhållande till arbetslivet kan jag ibland uppleva att det är den här känslan som infinner sig vid tanken på arbetsmarknaden. De flesta har en ungefärlig bild av hur en flodhäst ser ut, precis som de flesta har en föreställning om arbetsmarknaden. Men precis som en moderat politik förespråkar behövs en tydligare koppling mellan arbetsmarknad och utbildning.

En ny strategi från regeringen är bland annat att införa praktikplatser på statliga verk och myndigheter. P J Anders Linder riktar viss kritik mot detta i ett kortare inlägg i SvD. Han menar att detta är något som endast fungerar i teorin och inte skapar några nya jobb. Att det inte skapar några nya jobb håller jag med om. Däremot tror jag att det kan förstärka länken mellan arbetstagare och arbetsgivare genom en ökad kunskap och förståelse för arbetsmarknadens former. Att ha en praktisk bakgrund som arbetssökande, att ha sett en flodhäst åtminstone på avstånd någon gång gör det betydligt enklare att fästa bilden på papper. Dessutom inger det ett större förtroende för arbetsgivaren att den arbetssökande faktiskt har en viss uppfattning om verkligheten. För vem tror att du klarar dig på savannen om du inte ens kan skissa en flodhäst?

Nyfiken i en strut

2010-02-26T14:23:00.000-08:00

Under gårdagens sociala övningar på Uppsalas Nationsväsende blev jag positivt överraskad att så många följer min blogg, jättekul att höra! Det fick mig också att reflektera över några visdomsord som jag för en tid sedan fick höra av en väletablerad legend i reklambranschen. Han sa:

”Lita alltid på människors nyfikenhet”

Kort och koncist, men ändå ett uttryck som jag tycker täcker in en stor del av en sund människosyn. Inte bara ur ett moraliskt perspektiv, utan även samhälleligt. Människor är fantastiska varelser som med sin nyfikenhet drivs till att uppnå lysande verk. Med detta i åtanke förefaller det högst naturligt att även betrakta vårt släkte som högst företagsamt. Den här nyfikenheten och viljan att utvecklas kommer att kunna skapa otaliga jobb i framtiden, om den bara får chansen. Som jag bloggade om för några dagar sedan finns det därför ett högt värde i att underlätta för dessa nyfikna idékläckare genom ett förenklat regelverk för företagare.

Per Skedinger skriver idag ett intressant inlägg i SvD om konsekvenserna av regleringen på arbetsmarknaden. Det säger en hel del om vilka outforskade möjligheter det finns för att förbättra förutsättningarna för unga på tröskeln till arbetslivet. Läs mer om det här.

Vill vi råda bot på ungdomsarbetslösheten? I så fall är det hög tid att vi börjar lita på människan och hennes drift att kunna skapa nya jobb. Lita på nyfikenheten, underlätta för anställning och främja företagsamheten.

En despot som förebild för Sveriges mångkultur?

2010-02-25T02:08:00.000-08:00

Ilmar Reepalu har under det senaste dygnet fått mediavärlden att utbryta i en sorts nationell debattstorm. Hans syn på Malmös judar är fullkomligt rättsstridig. Reepalu själv tycker att debatten tagit en vändning som mer liknar en kampanj fylld av personangrepp med ambitionen att få honom avsatt. Jag vet inte om man kan kalla det personangrepp när det rör som om uttalanden i pressen som senare tas upp till diskussion. Är det inte det vi kallar just debatt?

Malmös mångkultur skulle kunna utgöra en källa till ett spirande samhälle där individer lever sida vid sida i fred med varandra. Med det sagt betyder det inte att detta är någon lätt uppgift. Tvärtom kan det vara ett av de svåraste uppdragen för en kommunalpolitiker. Människor som kommit till Sverige med olika bakgrund bär ofta på en berättelse som är förankrad långt bak i tiden, en berättelse som vi nordbor ofta saknar. Den kan ofta bestå av förtryck och misär och är något som är djupt rotad hos den enskilde. Just därför är det av yttersta vikt, kanske framförallt i Malmö, att politikerna sätter ramarna för vilket samhälle vi strävar efter. Demokrati och tolerans är några av våra grundideal. Genom dessa ska vi förmedla alla människors lika värde. Vi ska inte som Reepalu förbise en folkgrupp med en av de mest fasansfulla berättelserna och låtsas som att det regnar. Vilket budskap förmedlar det? I ett Sverige sett som ett internationellt föregångsland kan vi därför helt enkelt inte ha personer som Reepalu som strider mot politikers främsta uppgift.

Släpp inte taget om mig när det blåser

2010-02-24T01:17:00.000-08:00

För några veckor sedan anordnade studentföreningen Uppsalaekonomerna Sveriges största arbetsmarknadsmässa, de så kallade kontaktdagarna. Väldigt tidigt under mässan upplevde jag att inte för någonting i världen skulle jag vilja stå utanför den gemenskap som här florerade. Drivna kvinnor och män utbytte idéer, inspiration och inte minst sociala belåtenheter. Informella band knöts genom humor och livsberättelser, såväl som professionella kontakter genom kritiska analyser och strävan mot att uppnå mål och visioner.

Att få ha en arbetsplats där dessa inslag avspeglas kändes viktigare än någonsin när jag gick ut från universitetet. Att känna sig sedd och behövd. Att ha kollegor att ventilera helgens händelser med ackompanjerat av ett gott skratt, eller stöd och omtanke om det hellre är det som behövs. Jag upplever att det är i sådana sammanhang som jag växer som människa, inte bara professionellt utan också socialt. Att vara en del i en gemenskap får mig att må bra. Jag upplever en sund livsrytm.

I ett samhälle där jag vid sjukdom inte får bästa möjliga hjälp att ta mig tillbaka till mitt arbete känns därför oacceptabelt. Här har staten en viktig roll. Inte genom att bistå med bidrag och släppa taget om mig som individ. Att bli inmålad i ett hörn och försatt i utanförskap genom att bli utelämnad till ensamhet på obestämd tid kan inte vara ett alternativ. Rehabilitering, omprövning, alternativa arbetsuppgifter och stöd är åtgärder som jag skulle vilja bli erbjuden. Tryggheten för mig ligger därför i att tro på en moderat politik. En politik som gör mesta möjliga för att föra mig tillbaka till min sunda livsrytm om den tappar takten, att fånga upp mig som individ och inte släppa taget när min förmåga sviktar.

Jag fortsatte min promenad från universitetet i gnistrande snö och solsken. Att ha ett arbete kändes mer beydelsefullt än aldrig förr. Att rösta moderat kändes viktigare än någonsin.

Vetenskapen framförallt

2010-02-22T02:04:00.000-08:00

Oavsett hur mycket nationalekonomi man har studerat i sitt liv, så känner de flesta till att den mest grundläggande modellen för hur en marknad ter sig består av två faktorer – utbud och efterfrågan. Ett bra exempel på hur detta fungerar är bland annat arbetsmarknaden, där arbetsgivaren står för efterfrågan och arbetstagaren står för utbudet. Vitalitet och variation av jobbtillfällen blandat med en växande produktdiversifiering skapas av att båda parter får bästa förutsättningar för att utbjuda sina tjänster. Detta i sig har ett normativt värde eftersom alla parter får chans att bygga sin egen största möjliga frihet. Om utbud och efterfrågan ökar på samma gång borde det rimligtvis betyda att fler får jobb och samhället blomstrar. I verkligheten åstadkoms detta genom att till exempel sänka arbetsgivaravgifterna för företagare (öka efterfrågan) och sänka skatterna för inkomsttagare (öka utbudet). Detta har sedan länge varit en grundpelare i moderaternas politik. Så varför tror vi på det här förutom att det finns ett egenvärde i individens rätt att förverkliga sig själv? Fredrik Reinfeldt skulle möjligen ha uttryckt det:

"Jo, av den enkla anledningen att jag tror på forskning".

För just detta fenomen har en stark förankring i nationalekonomisk forskning. Såhär fungerar arbetsmarknaden i praktiken.

Per Gudmundson skriver idag i SvD om hur Olof Palme beskrivit socialdemokratisk politik som ”att vilja”. Vad gör S då för arbetsmarknadspolitiken? De höjer skatterna och påför arbetsgivare en komplex uppsättning av regler och avgifter. Vilja men inte kunna?

Ska vi tro på ett gäng viljestarka men handlingssvaga och numera kommunistinspirerade vänsteranhängare? Eller ska vi tro på forskning?

Frihet eller avhållsamhet?

2010-02-21T07:56:00.000-08:00

Nyligen anordnade en vän till mig en skidresa till Åre för ett gäng Uppsalastudenter. Han berättade att alla medresenärer innan avfärd fick varsin goodie-bag innehållande en mängd bra-att-ha-saker, bland annat varsin kondom. En tid efter resan kommer ett klagomål in till Uppsala studentkår från en av studenterna som upplevt att hon blivit kränkt av att det låg en kondom i påsen då hon själv förespråkade avhållsamhet av religiösa skäl. Uppsala studentkår ger vika för elevens klagomål och ger henne rätt i den mening att hon inte ska behöva känna sig kränkt. Det kan tyckas rimligt, men här finns framförallt tre problem.

Det första är att inget som finns i en goodie-bag medför något slags obligatorium på användning. I den mån skulle den som inte använder handkräm likväl kunna gå till kåren och hävda att denne känner sig kränkt om den ligger en tub Fenuril i påsen.

Det andra är att Uppsala Studentkår indirekt inte ställer sig bakom vikten av att skydda sig vid sexuellt umgänge, något som är avsevärt problematiskt.

Det tredje och viktigaste här är att Uppsala Studentkår gör ett ställningstagande som anspelar på att människor inte har rätt till sin religiösa eller sexuella frihet. Rätt till religion är lika viktigt som rätt från religion, och i ett så pass sekulariserat land som Sverige är det vansinnigt att ett av de största universiteten inte står upp för dessa friheter. På samma sätt är sexuell frihet en självklarhet, åtminstone för mig. Här har vi moderater ett ansvar att se till att alla grundläggande friheter alltid går före alla andra förbehåll som andra kan tänkas vilja ålägga oss. Vill du vara med och bygga ett samhälle som alltid står upp för dessa friheter så vet du att du också bör rösta moderat.

Dags att öppna garageportarna

2010-02-18T03:01:00.000-08:00

SvD rapporterar idag om den bestående ojämlikheten i svenska bolagsstyrelser. En tydlig trend är att banksektorn har den mest jämlika representationen, medan traditionellt sett mansdominerande företag som Scania har en väldigt låg representation av kvinnor. Hur kommer sig detta? Kan det möjligen finnas något samband mellan Scanias tydligt mansdominerade industrigymnasium och den likaså mansdominerade ledningen? Sett till andra program på gymnasiet som till exempel ekonomutbildningar så är spridningen av män och kvinnor något större, och det verkar också föranleda en större spridning på arbetsmarknaden, i SvD:s exempel skulle detta vara banksektorn. Verkligheten verkar antyda att det finns en koppling mellan unga människors anslutning till nätverk och deras framtida möjlighet till karriär. Att därför stödja kvinnor i ett tidigt skede genom att till exempel förmedla rätt kontakter borde ha större genomslag för att komma till rätta med jämställdhetsproblematiken. Dels i ett långsiktigt perspektiv eftersom det kan ändra sociala strukturer, dels för att bevara individens värde framför en forcerad kvoteringshets. Vill vi ha kvinnor i Scanias bolagsstyrelser bör vi därför introducera en naturlig kontakt däremellan i ett tidigt stadium, inte när det gått så långt att vi måste tvinga in kvinnor i lastbilsdepån.

Ett litet stort land i en stor liten värld

2010-02-17T04:30:00.000-08:00

Idag presenterar utrikesminister Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Han inleder med att presentera Sveriges roll i EU vad beträffar säkerhetspolitiken och understryker vikten av solidaritet inom unionen. Han berör också nödvändigheten av internationella organ som en kanal för Sveriges utrikespolitik, något som är pragmatiskt riktigt för att Sverige ska kunna få en reell internationell påverkan.

Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin benämner utrikesministers presentation som orkeslös och utan visioner. Oppositionen kritiserar också regeringen för att inte presentera en exakt politik i alla enskilda avseenden, exempelvis för Västsahara. Återigen finns det dock en större mening i att presentera en grund för Sverige att stå på snarare än en exakt utstakning av enskilda göromål. Den diskussionen passar bättre vid en pragmatisk ventilering i Bryssel.

Efter kritik från samtliga oppositionspartier tar Bildt åter till orda men för ingen vidare argumentation kring varför regeringen prioriterar enligt plan, utan bemöter oppositionen genom att flytta diskussionen in i ljuset av ideologisk karaktär. Att höra Bildt kritisera oppositionen för dess kommunismprägel är i det här fallet tämligen ointressant. En väl förd argumentation kring regeringens ståndpunkter angående utrikespolitiken skulle inge större förtroende än denna nu urspårade debatt. Den borgerliga regeringen har förmågan att driva en kraftfull utrikespolitik, något som Bildt bör vidhålla snarare än varför oppositionen kramar Castro på kvällarna innan läggdags.