I skuggan av Arborelius

Den senaste tidens uppmärksamhet kring den katolska kyrkans förehavanden har varit allt annat än smickrande. Jag har träffat Louise som är pensionerad präst i Svenska Kyrkan för en kommentar om varför hon tror att dessa övergrepp begåtts av katolska präster.

Louise tror att celibatlivet är en central förklaring till att prästerna begår övergrepp av olika slag. Trots att vissa pekar på att gärningsmännen innehar en sjuklig sexuell drift som inte kan förknippas med celibatet menar Louise att det inte nödvändigtvis finns ett motsatsförhållande. Hon tror att vissa eventuellt söker ett skydd mot sin egen läggning om den anses avvikande.

- Jag tror att vissa som har en onormal sexuell attraktion i vissa fall söker sig till celibatlivet i rädsla för att tappa kontrollen. Man tror att kyrkans hägn och celibatet ska kunna skydda en från att den sexuella drivkraften tar uttryck i felaktiga former, säger Louise.
- Men när de ändå inte klarar att hålla kraften tillbaka yttrar det sig tyvärr i former likt dem som senast fått utrymme i media. Det finns vissa mänsklighetsfientliga drag i katolicismen. Jag tror till exempel inte att Gud hade gett oss den glädjen som sex innebär om det inte var meningen att vi skulle använda den annat än i fortplantningssyfte. Det vore ungefär som att vi skulle äta enbart för att mätta extrem hunger.

Prästerna i den katolska kyrkan har upprepade gånger valt att hålla varandra om ryggen för att skydda kyrkan. Att skydda kyrkan blir viktigare än att skydda människan – en tillsynes inhuman hållning. Att hela den katolska kyrkan hamnar i skuggan av enskilda individers brottmål är självklart beklagligt, och alla har rätt att följa sin religiösa övertygelse så länge den inte skadar andra. Men ett par reformer som skulle luckra upp en gammal föreställning om dygdighet och tillåta utlopp för mänsklig natur skulle nog inte vara så tokigt ändå. För människans skull.

Börja spela partimatchen

Sex minuter återstår av matchen. Fortfarande spelar HV71 med målställningen till sin favör. Djurgårdsklacken står upp, hissar sina halsdukar och hoppar i takt till sina hejrop. Med sin hängivelse till fansen syns hur spelarna uppbådar sitt yttersta för att inte göra fanorna förgrämda. En sista gnista blixtrar till på isen och Djurgården pressar fram de sista svettpärlorna i pannan. Plötsligt öppnar sig tillfället – Djurgården reducerar till 2-2.

Ibland liknas kommunpolitik vid en hockeymatch. Troligtvis är det från början en drömfylld metafor från en pojke som aldrig tog sig till elitserien, men det ger ändå en bild av hur politik utspelar sig på de olika samhällsarenorna.

I kommunen finns ofta en närhet mellan politiker och kommuninvånare - ungefär som mellan spelare och fans, något som urvattnas i riksdagen. Kommunpolitikern kan höra hejropen om bättre barnomsorg från småbarnsfamiljen i grannhuset, men i riksdagen kan medborgarna sällan ens namnen på sina representanter.

Är det ett problem då? Kanske inte. Men det gör att det finns en poäng för riksdagsledamöterna att hålla sig till partilinjen när beslut väl ska klubbas i plenum. En ledamot som representerar hemlänet bör gå i borgen för partipolitiken som väljarna röstade för, och inte rösta enligt eget tycke. En debatt är självklart central för partiutvecklingen, men väljarna hejar i riksdagsmatchen på partiet och sällan på enskilda ledamöter – ofta vet de inte ens att de spelar. Så vid målchans blir det till att låta svetten rinna för partiet. Släpp sargen och kom in i matchen.

Vill Mp tvinga målaren att ta färgen på tåget?

Klockan slår 8:00. Det finns en retsam kyla i luften och solljuset är ännu blekt av vinterns rester. Trafikljuset vid korsningen på Luthagsesplanaden skiftar från rött till grönt och över övergångsstället väller bilar – Pick-ups framförallt. Pick-ups med dekaler som visar otaliga exempel på småföretag som just nu är på väg till ett arbete som kommer att ställa mat på bordet även nästa månad. Målaren, snickaren, rörmokaren, golvsliparen, elektrikern… Alla är de ambassadörer för entreprenörskapets glans, illustratörer för möjligheten att skapa sin egen försörjning och stora hjältar för Sveriges välfärd. Alliansens införda ROT-avdraget som gynnar efterfrågan av deras tjänster är en välmotiverad premie för deras bidrag.

Sedan kom Miljöpartiet. Tveksamma till ROT-avdrag, men också med beslutsamhet att höja bensinskatten med två kronor. Maria Wetterstrand påstod nyligen att de hade förslag på fler förbättringar än alliansen när det gällde att underlätta för småföretag. Jan Björklund på motsatt sida svarade med hånflin – med all rätt.

Två kronor höjt bensinskatt motsvarar i snabb kalkyl en ökning av enbart transportkostnader för bilberoende småföretag med cirka femton procent. För vilket alternativ erbjuder Maria Wetterstrand till målaren, till golvsliparen..? Utbyggda järnvägsnät i all ära, men att släpa stege, målarfärg eller för all del golvslipen på tåget känns inte riktigt rimligt. Att påstå att Miljöpartiet är småföretagens och jobbens vän är därför inte heller rimligt. De vill betala minskad bilanvändning med arbetstillfällen. Miljöpartiets politik håller helt enkelt inte.

Kårvindar friska

Uppsalas Kårval är i full gång och bör i teorin reflektera studenternas önskemål till förd politik i kårfullmäktige. Dessvärre är valdeltagandet lågt och än värre tycks en utbredd anda präglad av ekonomisk oförsikt, överförmynderi och okunskap husera på kåren. Som jag skrev i ett mycket tidigt inlägg valde kåren för ett tag sedan att ställa sig bakom att gratis kondomer kunde uppfattas som kränkande – ett ställningstagande som dryper av nutidsfientlighet och värdegrundsskavanker.

Som en frisk fläkt i den ruttna kårpolitiken ställer Moderata Studenter nu för första gången upp med eget parti till fullmäktige.

Under kårvalsdebatten som hölls den trettonde april framträdde skillnaderna tydligt mellan de befintliga partierna och Moderaternas nya grepp. En samklang hördes mellan samtliga andra partier att studiemedlen borde höjas – något som får en Moderat att vilja vända sig om och slå efter giriga bidragsflugor. Det finns inte på långa vägar finansiering för en sådan höjning och dessutom är jobbskatteavdraget som gjort för studenter som vill jobba extra vid sidan av studierna. Att jobba ger inte bara den extra inkomst som tycks efterfrågas, utan också chans att få en bättre koppling till arbetsmarknaden. Jag tror att akademiker har en sundare förståelse för de offentliga finanserna än vad de giriga socialistpartierna i kåren tycks antyda, och en större vilja att jobba.

Så har du inte röstat i kårvalet så gör det nu, och rösta Moderat.

Rösta i Kårvalet

Maskrosorna vissnar

Miljöpartiet grundades 1981 med visionen om att vara den gröna garanten, precis lagom till att den folkliga miljödebatten brast ut i maskrosblom. Anpassad till den moderna typen av politiskt engagemang och med en partifilosofi som sade sig stå över den traditionella höger-vänsterskalan var Miljöpartiet ett skjutet skott av ny kaliber i politiken. Vad som glömdes bort var det seldon av begränsningar som följer med alla politiska partier, och som är grunden till varför partier överhuvudtaget förekommer.

Resurser är knappa – därför finns ett behov av att prioritera. Ett parti som säger sig ha plockat de bästa från alla världar är ett oseriöst och orealistiskt parti. Och som det visar sig, blir det verkliga resultatet av Miljöpartiets ivriga försök att uppnå idealet ett svidande magplask.

Som Tomas Tobé berättade i GP igår har Miljöpartiet lagt sig platt under Vänstern och Socialdemokraterna i diskussionen om näringslivsfrågorna. Miljöpartiet har bland annat gått med på att propagera för en särskild skatt för ungdomar som arbetar, återinföra förmögenhetsskatten som fick mängder av kapital att fly Sverige och avskaffa RUT- och ROT-avdragen. Som sagt, idealet rämnar, vänstern styr och kvar i kammaren står Miljöpartiet och viftar förgäves med sin gråa maskros.

SVT - Socialdemokraternas television?

Igår presenterade SVT’s Aktuellt sin analys av regeringens förda politik under mandatperioden. Diskussionen inleddes med att konstatera att de rika tjänat mest på regeringens politik.

”Förmögenhetsskatten är borttagen – en reform som bara gynnat de rika”, framställer SVT som dagens sanning. Men vem berättade att förmögenhetsskatten skrämde närmare 500 miljarder kronor utanför Sveriges gränser? 500 miljarder som nu istället kan investeras för att skapa nya jobb i Sverige.
”Regeringens politik har gynnat de rika mest”, var en annan påstådd verklighet. Lennart Persson kallar det ”ett facit efter fyra år med Anders Borg som finansminister”. Men vem talade här om att 75 % jobbskatteavdraget gått till de 80 % som tjänar minst?

Det ska kommas ihåg att det här är svensk nyhetsrapportering som påstås vara objektiv och informativ – en kanal för medborgarnas bästa. Sveriges television är uppenbart socialdemokratisk och rapporterar nyheter utifrån en klart förvriden verklighetsbild. Det är skandal i vilket samhälle som helst, men extra skadligt blir det inför ett valår där väljarna står utlämnade till medias våld. Så SVT – städa ut sossedammet och börja ta samhällssvar.

Plats på scen för välfärdsentreprenörerna

När jag idag begav mig tillbaka till Stockholm efter en behaglig vistelse på Sörmlands höjder slog det mig hur glad jag kan känna mig för att få ta del av så många innovationer som andra människor utvecklat tack vare deras driftiga initiativförmåga. Möjligheten att läsa nyheter på mobilen var en, att kunna färdas åtta mil på mindre än en timme var en annan och att kunna köpa en Papaya från Colombia på ICA S:t Eriksplan var en tredje. Samtliga är exempel på framsteg som vandrats i skorna tillhörande den enskilda entreprenören. Tyvärr kunde jag inte komma på lika många uppenbara exempel när det gäller välfärden.

Ofta pratas det om att mer satsningar på välfärden behövs – ”mer pengar till skola och omsorg, större satsningar på vården”! Det pratas om välfärd likt ett gigantiskt maskineri som jobbar bättre enbart om mer pengar tillförs, men det pratas alltför sällan om hur kugghjulen kan smörjas för att rulla smidigare. Effektivisering och förbättringar inom de mindre beståndsdelarna av välfärden är en diskussion som ofta tenderar att bli förpassad bakom kulissen av välfärdsdebatten.

I februari släppte Timbro en rapport som huvudsakligen berörde kvinnors initiativförmåga att bedriva verksamheter i egen regi inom välfärdssektorn. Flera kvinnliga inspiratörer hade gjort verklighet av sina idéer att med små steg förbättra välfärden och tagit steget att uppoffra en del av sin vardagliga trygghet för att göra livet lite bättre för någon annan. Precis den här typen av entreprenöriella drag behöver ges större uppmuntran. Det skapar fler jobb i den mån människor startar nya företag, och det är en nyckel till en förbättrad välfärd som tyvärr alltför ofta göms under dörrmattan och glöms bort i hetsen på ett större maskineri. Vi behöver se till att fler vågar starta företag inom välfärdssektorn, även om verksamheten börjar med att byta en skruv i ett dörrlås på den stora välfärdsfabriken.

Ge en lykta till Sveriges ungdomar

Fyra dagars ledighet har omfamnats med rikligt solljus och fågelkvitter. Den fuktiga gräsmattan är ännu mättad från vinterns nyligen upptinade snötäcke, och luften blandas av kalla och varma strömmar som var och en försöker besegra den andra.

Imorse satte jag mig för första gången i år i solstolen på verandan och läste nyheter. Syntetväven var något blekare än förra året, men den uttryckte samma välkomnande, inbjudande gest för en vilostund. En vilostund som medförde ett lättare hjärta och ny energi för att nästa vecka fortsätta det arbete som lämnats vilande för några dagars påskfirande. Men hur upplevs den här stillsamheten av den som inte har ett arbete att återvända till när de lekfulla påskvindarna blåst förbi?

Ungdomsarbetslösheten är i Sverige påtagligt problematisk. Den som söker jobb direkt efter gymnasiet får vara beredda på att möta en knackig, stenig och dåligt upplyst stig som vägen in på arbetsmarknaden. Utan erfarenhet är det svårt att veta när vägen svänger, vilket riktning som är den bästa när den delar sig och inte minst vart den leder.

Moderaterna vill satsa på fler lärlingsplatser som ska fungera som en effektiv slussning ut till arbetsmarknaden. En erfarenhet som förvärvats genom en lärlingsutbildning ger så mycket i förhållande till vad det kostar, och det är därför en naturlig följd i en aktiv jobbpolitik. Det skapar nya jobbmöjligheter som på sikt betalar tillbaka statens insatser flera gånger om och framförallt ger det ungdomar en lykta att lysa upp stigen till arbetsmarknaden.

Moderaterna vill hjälpa våra ungdomar ut ur arbetslöshetsskogen och ut på fältet där frihet, jobb och självförverkligande blomstrar. Ge dem en chans att nästa år kunna falla tillbaka i en ännu blekare solstol och veta att veckan efter väntar ett företag som behöver dem, ett arbete som känns meningsfullt och ett liv som känns friare.

Adeln i nytt ljus inför riksdagsvalet

Riddarhuset har på senare tid sällan setts till i den politiska debatten. Inte heller har de lyckats bevara sin beständiga plats i samhället, traditioner verkar tyna bort och successivt luckras upp. Många inom adeln har sett ett växande problem med att de främsta historieskrivarna fått en roll i skuggan av politiken och beslutar nu att starta ett eget parti inför höstens riksdagsval.

Partiet kommer att gå under benämningen ”Noblessemanget” och går till val på kampanjen ”tjäna – äga – trivas”. Exakt hur partiprogrammet kommer att se ut är fortfarande något oklart, men stora delar kommer att gå ut på att återinföra en högre grad av klasstänk, åtgärda problem kring fasanjakten, bevara släktgodsen, förstärkning av männens position inom politiken och affärsvärlden samt allmän samhällspolityr, anger källor.

Noblessemanget väntas ge sig in i debatten så snart en partiordförande utsetts. Spekulationer om vem detta kan tänkas bli pekar bland annat på Noppe Lewenhaupt och Malou von Sivers som potentiella kandidater.